Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litauens självständighetskamp. Av Antanas Smetona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stängde alla litauiska institutioner för såväl handel och
kooperation som upplysning och hjälpverksamhet, men gåvo
ingenting i stället. De nygrundade hjälpföreningarna kunde ej
heller uträtta något, ty de mötte hinder vid varje steg.
Resultaten av de svåra förhållandena och förtrycket visade
sig snart genom att rövarband började bildas i de litauiska
skogarna. Till skogarna flydde ryska soldater ur de tyska
fånglägren, och till dem sällade sig även litauiska arbetare för
att undgå de förskräckliga arbetsbataljonerna; även tyska
desertörer sökte sitt skydd i dessa band. Banditerna injagade skräck
i hela landet genom sina mord- och rövartåg.
Ingenting kunde i landet byggas eller skapas nytt:
ockupationsmyndigheterna sögo endast ut landet, belastade det med
oerhörda skatter och straffade invånarne vid minsta anledning med
kolossala böter. Under sådana förhållanden bereddes Litauen
till det nya och självständiga livet. Självständighetstanken har
aldrig lämnat det litauiska folket. — En stor del av Litauens
bildade befolkning deporterades av den ryska armén vid dess
flykt, och den del som lyckades få stanna i hemlandet var
fullkomligt avskild från hela den övriga världen. De få
kvarvarande måste ta hela arbetet på sina skuldror. När tanken på
folkens självbestämmanderätt vann allt större genklang i världen,
måste Litauen också öppet uttala sina önskningar. Dess ledare
anade, att kriget skulle sluta med fullständig upplösning för
Ryssland och att också Tyskland skulle dela samma öde, varför
de inför general Ludendorffs hot att sönderstycka Litauen mellan
Tyskland och Ryssland, ifall det fortfarande visade en oförsonlig
anda gentemot Tyskland, genom en kompromiss sökte vinna
erkännande av Litauens självständighet.
Alltså kunde litauerna efter långa förhandlingar med
ockupationsmyndigheterna i oktober månad 1917 inkalla landets
valda representanter till en politisk konferens. Konferensen
utvalde, efter att ha behandlat den politiska situationen, bland
sina medlemmar ett råd, kallat Litauens råd, som
representerade Litauens alla politiska riktningar. Detta råd fick fullmakt
att sköta landets politik och arbeta för en konstituerande
församling. Det erkändes ej blott av Litauens befolkning utan
även av de amerikanska litauerna, vilkas antal uppgår till en
million, och av andra litauer och deras institutioner i utlandet.
Detta har givit rådet moralisk kraft och tillräcklig auktoritet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
