Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litauens självständighetskamp. Av Antanas Smetona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att representera landet i politiskt hänseende. Därför beslöt
rådet i början av december 1917 att vid lämpligt tillfälle på
grund av folkens självbestämningsrätt proklamera Litauen som
en oberoende stat och i nödfall knyta med Tyskland sådana
förbindelser, som ej stode i vägen för Litauens fulla
självständighet.
Detta tillfälle kom den 16 februari 1918, och den 23 mars
erkände Tyskland Litauens självständighet, dock under
förutsättning av bindande konventioner med Tyskland. Rådet hade
ingenting annat att göra än att gå in på detta, i förhoppning
att krigsslutet skall lösa Litauen ur dessa band.
Efter allt detta kunde man vänta att den tyska politiken i
Litauen skulle ändras, men så blev ej förhållandet. Litauens
råd existerade endast på papperet, det kunde ingenting uträtta.
Under annexionisternas påtryckning var tyska regeringen beredd
att ta med den ena handen, vad den givit med den andra;
den umgicks med planer att förena Litauen i union med
Preussen eller Sachsen. Dessa planer dryftades särskilt sommaren
1918.
Litauens självständighet och till och med rådets existens hängde
på ett hår. För att förhindra tyskarnas unionsplaner valde
rådet en särskild taktik: det meddelade tyska regeringen sitt
beslut att kalla hertigen av Urach till Litauens konung. Denna
fråga kom fram i tyska riksdagen och sålunda till offentligheten,
och på så sätt gjordes alla unionsplaner om intet.
Oavsett detta lade ockupationsmyndigheterna alla tänkbara
hinder i vägen för rådets verksamhet och försökte diskreditera
rådet i allmänhetens ögon. Tyskarnas nederlag i väster har
ingenting ändrat i deras litauiska politik: de ha lika hänsynslöst
fortgått på samma väg som förut.
Man kunde ha väntat någon förändring, när prins Max av
Baden efterträdde grefve v. Hertling. Han förklarade också den
23 sept. för den litauiska delegationen, att Litauen fritt kan
reglera förhållandena till sina grannar och, vad rådet alltid
krävt, att civil förvaltning skall införas i Litauen, att Litauens
råd får bilda landets regering samt att litauerna omedelbart
kunna skrida till att bilda en egen armé. Han utlovade därtill
Tysklands understöd.
Snart därefter bildade rådet regeringen, försökte övertaga
landets förvaltning samt upprätta armén, men allt detta var svårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
