Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Krigets oväntade avkomlingar. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast behöver påpekas. För människor, som i det andliga se
livets verkliga innehåll, är det emellertid fråga, om ej ett annat
slags krigsverkningar tett sig ännu mer fördärvliga än ej blott
de materiella skadorna utan till och med än de mänskliga
lidandena och förlusterna av människoliv. Det är hela den
andliga förstörelse kriget förde med sig, icke blott bland lättledda
och uppfanatiserade massor utan bland de omdömesgillaste och
i normala tider lugnast tänkande bland alla eller åtminstone
alla krigförande folk. Den som haft tillfälle att tala med
vetenskapsmän och statsmän på båda sidor lär ej ha kunnat undgå
intrycket, att kriget skapade en allmän sinnesrubbning, satte
eljest fullt normala människor ur stånd att erkänna elementära
fakta och fullgöra elementära plikter mot medmänniskor. Ingen,
som personligen mött denna inom båda de krigförande lägren
åtminstone till en början identiska stämning, har kunnat annat
än sörja över en mänsklighetens förnedring, som låtit andligen
högtstående personligheter med fradga om munnen utslunga de
vildaste och meningslösaste beskyllningar och förolämpningar
mot medmänniskor, samtidigt med att de i fråga om sitt eget
land endast språkligt varierat satserna »right or wrong my
country», »Deutschland über Alles». Det har känts som nästan den
största plågan av alla att iakttaga den fundamentala
osannfärdighet kriget skapat, försvinnandet intill de sista spåren av det
jämnmått, som alltsedan antiken gällt såsom kulturens ädlaste
blomma och som närmare besett ingenting annat är än
sanningen. Den andliga friheten, den sanning som skall göra oss
fria, har offrats på ett sätt, som har förefallit sätta århundradens
andliga landvinningar på spel. Den, som haft tillfälle att taga
kännedom om exempelvis revolutions- och Napoleonstidens
offentliga meningsyttringar, kan knappast värja sig för intrycket,
att känslan för motståndarnas människovärde utrotats ännu mer
i det senaste världskriget än under dess föregångare hundra år
förut.
Den efter länder differentierade sanningen och moralen vore
tillräckligt sorglig, även om den berodde enbart på det mänskliga
tänkandets ofullkomlighet, som ganska ofta låter var för sig
både kloka och ärliga människor stanna i hopplös oenighet.
Så ligger dock ej saken i detta fall. Här gäller det tvärtom en
skyldighet för människor att anse sitt eget land ha rätt och det
andra orätt, en systematisk uppamning av mänskliga brister, ja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
