Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vaksalaskåpets hemlighet. Av Henrik Cornell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handel med benen av sina skyddshelgon. Petrus de Dacia
lyckades även förvärva nio huvuden av de 11,000 jungfrurna
och ett av den thebaiska legionen, vartill kom ytterligare ett
huvud, som han fick av en vän i Stommeln. Detta bar han
på ett snöre om halsen under den långa vandringen från
Stommeln till Lybeck, och han kände därav stor lisa.
Relikerna, som Petrus de Dacia förde hem, hamnade
säkerligen i någon svensk kyrka, där de troligen inlades i något
altare, som vigdes åt dessa helgon. Det bör sålunda ha funnits
någon kyrka i vårt land, där man från slutet av 1200-talet
ägde ett altare invigt åt den heliga Ursula och 11,000 jungfrur
samt den thebaiska legionen. När det sedermera mot
Medeltidens slut blev så modärnt att uppsätta altarskåp på
förnämligare altaren, ville man ha ett sådant även för Ursulas och
thebaernas altare. Man vände sig därför direkt eller genom någon
köpman till en ateljé i Antwerpen med sin beställning, vilken
även innehöll uppgift om de helgon och legender, som borde
förekomma målade eller skulpterade i skåpet. Förekomsten av
Ursulas och thebaernas legender på Vaksalaskåpet skulle
därmed vara förklarad. Det har tillhört samma altare som Petrus
de Dacias reliker. Men i vilken kyrka har det stått? Mer än
två möjligheter finnas knappast. Antingen har det tillhört
Vaksala kyrka, liksom nu, eller också Upsala domkyrka. Det
senare förefaller sannolikare. Schück[1] har redan framställt
möjligheten av att Petrus de Dacias reliker hamnat i domkyrkan,
och skåpet borde då också ursprungligen vara beställt för ett
altare i denna. Att det senare sålts eller skänkts till Vaksala
möter intet hinder att antaga; sådana överlåtelser av inventarier
kyrkorna emellan äro ingalunda ovanliga.
Lösningen på Vaksalaskåpets hemlighet skulle sålunda bli
denna: det har i början av 1500-talet beställts för att pryda
ett altare — troligen i Upsala domkyrka — i vilket de av Petrus
de Dacia år 1279 från Köln hemförda relikerna av 11,000 jungfrur
och thebaiska legionen varit inmurade. Om det konstnärliga
faderskapet till skåpets målningar och skulpturer säkert tillhör
någon än så länge okänd ateljé i Antwerpen, så ha väl dess
faddrar varit Kristina av Stommeln och Petrus de Dacia tillika
med S. Gereon och den heliga Ursula samt den svenske
beställaren, han må nu, som sannolikast är, ha tjänat domkyrkan
eller den enklare kyrkan i Vaksala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
