Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 10. 3. 1919 - Den kroniska ententen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U2 DAGENS FRÅGOR
sig — för att citera en ytterst ententevänlig schweizisk tidning,
Journal de Geneve — massor av »överlevande strategiska bekymmer,
oförenliga med andan i ett nationernas förbund». Och det fredshägn,
som ställes i utsikt för de smärre staterna, företer — enligt samma
över alla misstankar för partisk tyskvänlighet höjda organ för neutral
folkmening -— en betänklig likhet med det som Heliga Alliansen på
sin tid erbjöd: »det skall bland de efter trygghet trängtande folken vålla
djup besvikelse, ända därhän att de årligen återkommande
kongresserna väcka minnet av Aachen, Laibach och Verona.» Freden har
nu som för ett sekel sedan blivit allt för dyrt köpt på frihetens
bekostnad, och man får trösta sig med att integritetsgarantien endast
gäller yttre angrepp och ej därjämte staternas inre förhållanden.
Men, tillägger den citerade schweiziska tidningen med en suck, les
definitions, en ces matieres, sont délicales.
Enligt författningsutkastet skulle neutralitetens begrepp alldeles
försvinna. Exekutionsrådet skulle äga att förelägga varje enskild stal
att vidmakthålla den krigsstyrka, som det anser rimlig »med hänsyn
tagen till dess geografiska läge och till omständigheterna». Och denna
försvarsstyrka skulle, förutom till den inre ordningens
vidmakthållande, ej främst avses till värnande av vederbörande stats eget
oberoende, utan till förverkligande av förbundets av exekutivrådet
bestämda syften. Den ene skulle rådet kunna beordra att draga i
härnad mot den ryska bolsjevismen, den andre att prestera
fångvaktaregarnisoner på valda strategiska punkter i Tyskland, tills den
blivande fredstraktatens alla finansiella vilkor blivit till punkt och
pricka uppfyllda o. s. v. Och dessa förpliktelser utsträckas i
författningsutkastets 17:de artikel även till de stater, som stå utanför
förbundet, utan att dessa kunna som ekvivalent påräkna
motsvarande skyddsgarantier. Genom denna bestämmelse och den
kvalificerade majoritet, som kräves för upptagande i förbundet, har författ
ningsutkastet resolut övergivit Wilsons ursprungliga universella idéer
och fallit tillbaka på den redan första krigsåret i Frankrike
förordade planen att göra de mot centralmakterna stridande och mot
övriga stater blockerande makternas allians permanent. »En kronisk
entente.»
För de från Tyskland erövrade kolonierna stadgar
författningsutkastet mandatärprincipens tillämpning vid bytets fördelning. Artikel
19 är ett mästerstycke av formuleringskonst, i det att där allmänna
principer framläggas, vilkas tillämpning med matematisk noggrannhet
leder just till den bytesfördelning, som av rena intressegrunder
befunnits önskvärd, men på grund av vissa politiska motsatser och
hänsynen till Wilsons tidigare uttalanden ej utan svårighet kunnat
verkställas i det nakna besittningstagandets form.
Mandatärgrund-satsen — liksom organiserandet av exekutivrådet och
delegeradeför-samlingen, den sydafrikanske statsmannen general Smuts’
betydelsefulla insats i den nya världsorganisationen — innebär ett avgjort
framsteg från äldre projekt om kondominium med dess nästan
oundvikliga följder av intriger och förvaltningsförlamning. Den utgör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
