Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 10. 3. 1919 - Den tyska kanslerskrisen 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 DAGENS FRÅGOR
Man visste redan då, att skarpa personliga meningsbrytningar ägt
rum mellan den gamle rikskanslern och hans unge kejsare, men om
detaljerna svävade man i okunnighet. Senare ha upplysningar
kommit fråm, en efter annan, vilka kastat ljus över enskildheterna i
förhållandet mellan de båda polerna vid var sin ända av Unter den
Linden, slottet och rikskanslerspalatset. Det viktigaste aktstycket är
Bismarcks den 18 mars daterade avskedsansökan, vilken hans
mångårige journalistiske medhjälpare Moritz Busch dagen efter furstens
död publicerade i Berliner Localanzeiger (den 31 juli 1898). På
grundval av det framkomna materialet har Gottlob Egelhaaf, dels i en
särskild studie, dels i Bismarck, sein Leben und sein Werk
(2:dra uppl., 1918) underkastat förloppet vid brytningen en kritisk
granskning, vilken i det väsentliga kan betecknas som sista ordet
hittills. Otto Hammanns i fjol under titeln Der n ene Kurs utgivna
hågkomster från Caprivitiden (jfr. Svensk Tidskrift 1918 sid. 295) bringa
ett och annat av intresse som vittnesbörd från ett jämförelsevis
opartiskt läger men komma knappast i sak utöver, vad Egelhaaf
trott sig kunna fastslå.
Under den kejserliga regimen var knappast mera att vänta, men
sedan revolutionen givit m^a maktägare tillgång till de hemliga
arkivens hemligaste dossierer och brevbuntar, kunde man motse nya
meddelanden om frågan kejsaren—Bismarck, vilken ej minst genom
de sista månadernas händelser fått en speciell aktualitet. Sådana
nyheter ha heller icke uteblivit. I Oesterreichische Rundschau har
d:r Hans Schlitter publicerat en korrespondens mellan kejsar Franz
Josef, Wilhelm II och Bismarck rörande den senares avgång, varibland
särskilt en lång berättelse från kejsar Wilhelm till hans kejserlige
medbröder är av betydande intresse. Berättelsens början är
nedskriven den 3 april 1890, slutet den 5 samma månad; den är sålunda
gjord direkt under de friska intrycken av vad som passerat.
Skrivelsens alltigenom förtroliga prägel sätter utom varje tvivel, att vi
här ha den version av förloppet, som kejsar Wilhelm trodde på och
själv ville ha trodd, framför allt av sin vän och allierade. Härmed
är dess ställning som källskrift i stort sett karaktäriserad. Huru
stämmer den nu med hittills tillgängliga upplysningar?
Egelhaaf tar till utgångspunkt vid sin skildring av kanslerskrisen
tyska riksdagens förkastande den 25 januari 1890 av den nya, till
tiden obegränsade socialistlagen. För att påverka de nyval, som en
månad senare på grund av riksdagens utlupna mandatstid följde, lät
kejsaren den 4 februari publicera tvenne skrivelser, den ena till
rikskanslern orn inbjudande till Berlin av en internationell konferens
om arbetarförhållandena, den andra till handelsministern om
åtgärder för arbetarskyddslagstiftning. Bismarck ogillade enligt E. icke
principiellt dessa åtgärder men hyste tvivelsmål om behovet och
lämpligheten av så stor snabbhet. Och med hänsyn till betydelsen
för valen fick han mer än rätt, ty skrivelserna verkade förvirring i
de regeringstrogna leden; regeringsmajoriteten (kartellpartierna) sjönk
vid valen från 223 till 133, medan oppositionen växte till 246. Otvi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
