Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 10. 3. 1919 - Den tyska kanslerskrisen 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 DAGENS FRÅGOR
krokben för den internationella konferensen. Att detta misslyckades
och att konferensen i stället artade sig till en triumf för den av
honörn motarbetade politiken, ökade hans av ålder och arbetsbörda
vållade retlighet till det yttersta. Han misstänkte sina kolleger
ministrarna för intriger bakom hans rygg, framdrog den trettio år
gamla och längesedan förgätna kabinettsordern och gjorde, kejsaren
ovetande, bruk av den, varigenom allt råkade i stockning och
missnöjet inom byråkratien blev allmänt. Uppretad över valutgången,,
ville han framlägga en ny tillskärpt socialistlag för
oppositionsriksdagen, tvinga denna till konflikt och så spränga den: »zum Schiessen
musste es doch kommen und daher je eher, desto besser». När
kejsaren så den 15 mars beklagade att ej lia annorlunda än genom
tidningarna blivit underrättad om konferensen med Windthorst, bröt
den gamle vredgad ut, bl. a. att om parlamentariska ting hade
kejsaren ingen aning, och på dennes varning mot den oro i landet, som
denna konferens med centerledaren måste framkalla, svarades, att det
just vore hans mening att åstadkomma en sådan förvirring, att ingen
visste, vart kejsaren och hans politik syftade. Monarken förde nu
samtalet på kabinettsordern om ministrarne och bad för att lätta
kanslerns arbetsbörda få taga mera del i de viktiga avgörandena,
vilket Bismarck kort vägrade, ty han måste själv hava bestämt fattat
sina beslut, innan han komme till suveränen. Det blev då kejsaren
klart, att de måste skiljas. När han två dagar senare lät hos
Bismarck efterhöra, om denne ville sända honom föreskriften om
kabinettsorderns upphävande, blev svaret snävt vägrande. »Da riss mir
die Geduld; mein alter Hohenzollerscher Familienstolz bäumte sich
auf.» På ny anhållan från kejsaren följde samma svar. Damit
war d as Drama zu Ende; der Rest ist Dir bekannt.»
Lagda sida vid sida ha dessa versioner mycken överensstämmelse
men ock betydelsefulla differenser. Ur bägge framgår tydligt striden
mellan individerna, men hos kejsaren finnes naturligt nog intet om
de sidopåverkningar, vilkas roll säkerligen ej får underskattas. Den
kejserliga läsarten lägger desto större vikt på att teckna fursten som
fullständigt ohanterlig samt i oresonlig gammalmansilska omöjlig
för affärernas skötsel. Till någon del torde väl detta varit sant,
liksom kejsarens mening, att Bismarck genom att skjuta fram en av
Schweiz planerad konferens sökt bringa den internationella
konferensen i Berlin att stranda, har åtskilligt för sig. Den mångordiga iver,
varmed kejsaren dröjt vid denna i sak rätt oväsentliga episod,
förråder emellertid, att kejsar Wilhelms ömtåliga stolthet tagit mycket
illa upp kanslerns kärva kritik av hans första regeringstids skötebarn,
den sociala reformen, varför utgångspunkten för konflikten med all
säkerhet kan förläggas hit. Störst är de båda berättelsernas
skiljaktighet i fråga om vad som förefallit mellan suveränen och
statsmannen den 25 februari. Själva detta datum nämnes ej av kejsaren,
som blott låter veta, att Bismarck ungefär vid den tiden talat om
sin avgång men plötsligen ändrat sig, då han därigenom menade sig
bäst förarga sina ej längre pålitliga kolleger. Om militärförslageii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
