Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 10. 3. 1919 - Gustavianska brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 DAGENS FRÅGOR
lynne varit med i spelet. Gärna använder han i sina epistlar tämligen
starka och obeslöjade uttryck, vilka utgivaren av hänsyn till den
litterära konvenansens krav sett sig nödsakad att utesluta. Vid
jämförelse med den Kellgren, som framträder i dessa brev, ter sig Leopold
närmast som en slags marionett, ängsligt vakande över sin egen litterära
reputation och dödligt förskräckt för att någon gång låta sig betraktas
på närmare håll. Av dylikt finnes intet spår hos Kellgren. Han
berättar obesvärat om både det ena och det andra, är icke alls
rädd för att skämta med sig själv, presenterar sin betjänt och sina
pigor, redogör med oförtydbart intresse för sina kulinariska
upplevelser — Kellgren hade ett prononcerat, ytterst sympatiskt intresse
för både mat och dryck — och bekymrar sig icke det minsta om
att hålla sig på någon koturn. Om man i hans verk lär sig att
beundra det rikaste snillet i vår senare 1700-talslitteratur, så lär man
sig i dessa brev förstå, att detta snille också var en verklig
människa både på gott och ont, vilken i trots av sina svagheter eller
rättare sagt kanske just i kraft av dem ännu i dag kan fängsla oss
på samma sätt som han fängslade sina samtida. Att han icke
trivdes särdeles väl i Gustaf Illis hovcirklar kan man däremot mycket
väl fatta; för det där rådande stela ceremonielet med dess överdrivna
betonande av formella obetydligheter passade hans temperament
synnerligen illa, Han var för stark och självständig för att böja sig
under former, vilkas inre berättigande han icke kunde erkänna. I
samtidens ögon kom han härigenom möjligen att i viss mån få
stå tillbaka för den mera smidige Leopold, men för vår tid kan
den motsatta rangordningen dem emellan icke ett ögonblick dragas i
tvivelsmål.
Bland övriga brev av intresse, som publicerats i föreliggande volym,
må särskilt nämnas Franzéns brev till Rosenstein rörande Sången
över Creutz och Svenska Akademiens kritik över densamma. Den
stackars Franzén tar med den mest beundransvärda ödmjukhet emot
akademiens rättelser och är endast ängslig för att han ej skall kunna
vara de stränga herrarna i den vittra areopagen riktigt i lag.
»Acade-mien», skriver han, »tyckes fordra en philosophisk poesi i de skrifter
hon belönar. Jag känner hos mig ingen styrka ät ens våga et
försök i den stilen. Jag hittar i mitt hufvud snarare en bild än en
tanka». Men i trots av att han sålunda själv märkte sin oförmåga
att göra de akademiska kraven tillfyllest, fogade han sig ändå helt
beskedligt i de ändringsförslag som akademien genom Leopold
framställde, utan hänsyn till att han därigenom berövade sin dikt
åtskilligt av den fraicheur, som skänker dess ursprungliga version en
särskild tjusning.
Representerade i samlingen äro vid sidan av de ovannämnda även
Armfelt, Adlerbeth, Järta, Geijer, Wallin, Gyllenborg jämte några
andra, delvis tillhörande den generation av akademici som eftertiädde
den av Gustaf III själv utvalda. Så gott som allt det publicerade
är ägnat att intressera icke blott fackmännen utan även den ganska
vidsträckta publik, som numera lärt sig att uppskatta litterära och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
