Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 10. 3. 1919 - Gustavianska brev - »Östersjöns frihet» och Scheldes mynningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 167
historiska förstahandskällor till deras fulla värde. Man gläder sig
vid hoppet om att det icke skall bliva sista gången som Schuck gör
Svenska Akademiens arkivskatter tillgängliga för forskningen.
»Om det blir något vidare tal om ’havens
frihet’, böra våra diplomater börja med att
försäkra sig om Östersjöns frihet.» Så slutar en
ledare i Morning Post för den 19 februari, och orden äro en koncis
sammanfattning av ett ivrigt förordat önskemål, vars ernående genom
maktmedel icke befunnits tillrådligt under kriget, men som man nu
vill åtkomma i namn av folkens förbund och dess rättsregler.
Det är ju helt naturligt, att läget i Östersjön under kriget känts
som en abnormitet för den uppfattning, enligt vilken den engelska
flottans allmakt på alla hav är det normala tillståndet. I den mån
en sådan åskådning icke kan accepteras som ett förpliktande
sedebud, måste ju emellertid avvikande meningar göra sig gällande. Och
Sveriges liksom därmed de övriga nordiska ländernas möjlighet till
bibehållen neutralitet och politisk självständighet under kriget har ju
i allra högsta grad varit beroende av att vårt lands förbindelser med
den övriga världen och dess tillgångar ej kunnat helt och hållet
läggas under en stormakts flotta. Det märkliga och lärorika är, att
vad krigets våldsmedel därvid ej utfört till vårt ogagn, det påyrkas
nu i namn av »folkens förbund».
Varför har inte engelsk politik tidigare under själva kriget med
maktmedel brutit »Bältens förreglade port»? Så kan mången fråga.
Sveriges och därmed de övriga nordiska staternas hjälplösa
insnärjande, den tyska nordkustens blottande och — under krigets förra
del — en ny och bred väg öppnad till Tsar-Rysslands stärkande med
militär tillförsel av alla slag té sig ju som utomordentligt
eftersträvansvärda vinningar, värda stora insatser. Så ha också många
ansett i England och ännu flere i Frankrike, där ivriga stämmor höjts
för en sådan aktion med uttalande av det djupaste förakt för den
hänsyn till Danmarks och Sveriges neutralitet, som kunde få hindra
det goda verket.
De skäl, som bestämde den engelska politikens ledare att icke gå
bröstgänges tillväga, ligga delvis i öppen dag och kunna även i andra
hänseenden gissas. Ett fundamentalt sådant härrör emellertid ur
den på en månghundraårig fast och obruten utrikespolitisk tradition
vilande kloka realpolitiska måttfullhet, som aldrig låter en
dagskonjunktur förleda till att taga in en vinst förrän densamma ter sig
som en hållbar länk i det stora och förblivande systemet.
Den bom för en »Östersjöns frihet» av den engelska flotfans och
de londonska blockad herrarnas nåde, som i väsentlig grad bestod i
de danska och svenska territorialv^ttnenas neutralitet — ehuru ju
andra militära och politiska förhållanden voro medbestämmande —
var ur sådan synpunkt ej blott en nackdel för England. Det var
ej blott obenägenheten att löpa en så stor sjömilitär risk som en
genombrottsaktion mot tyska flottan och en även i händelse av tram-
»Östersjöns frihet»
oeh Seneides
mynningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
