Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 10. 3. 1919 - »Östersjöns frihet» och Scheldes mynningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 DAGENS FRÅGOR
gång mycket farlig förbindelselinje, som jämte andra skäl av politisk
natur framkallade den engelska ledningens återhållsamhet. Vad som
kändes besvärande som ett hinder för engelskt herraväldes
inträngande i Östersjön kunde eventuellt i vissa situationer bli av värde,
om nämligen en situation skulle uppkomma, i vilken det bleve
önskligt för England att spärra atfailsporlarna Sundet och Bältena, och
i den situationen bleve allt vad eljest var hinderligt för engelsk
sjömakt genast i alldeles samma grad en hjälp. Denna i engelsk
politik dominerande klokhetsregel, som vissa allierade ha mycket svårt
att förstå, blev ett skydd för neutral rätt och neutrala intressen, så
långt dessa tedde sig som eventuellt behövliga politiska tillgångar
för stormaktspolitiken. Helt naturligt — ur dess synpunkt — har
en helt annan situation inträtt i samma stund omvälvningar skett,
vilka synas för lång tid framåt trygga en maktställning, som gör
dylika alltid hinderliga hänsyn överflödiga.
Ett sällsynt tydligt och lärorikt exempel på en sådan
»motivfor-skydning» ha vi just i dessa dagar för ögonen i det hot och trug,
som drabbar Holland. Kan en mer skriande bjärt bild tänkas för
den atmosfär, i vilken »folkens förbund» uppbygges, än det faktum
att Hollands regering i dessa sista dagar nödgas under
ultimatum-liknande former och med tal om mobilisering rikta sig mot
annexions-krav, framställda av Belgien? Men det är icke dessa, som här
avses, utan den både från belgisk men i ännu mycket högre grad
från engelsk sida härrörande fordran att Holland skall offra de
traktatsbestämmelser, enligt vilka Scheldemynningarna, Antwerpens
förbindelseled med havet, skola vara som holländskt territorialvatten
stängda för alla militära transporter.
I alla tonarter, från hetsandets och hotets till de mera milda,
talas det nu om det orimliga och orättfärdiga i den black kring
Belgiens fot, som dessa bestämmelser utgöra. Huru mycket rätt som
kan ligga i detta tal skall här lämnas åsido — vad som är lärorikt
år den engelska politikens hållning till frågan under tidslägen med
olika framtidshorisonter.
Den 2 september 1914 tillkännagav engelska ministern i Haag, att
hans regering önskade föra vissa tyska och österrikiska fartyg, som
vid krigsutbrottet befunno sig i Antwerpens hamn och beslagtagits
av belgiska regeringen, utför Schelde till England. Åberopande
traktaten av 1839 om fri trafik på Schelde framhöll han, att det skulle
ske med civila besättningar och uttryckte den förhoppningen, att
holländska regeringen icke skulle motsätta sig genomfarten av dessa
obeväpnade handelsfartyg. Holländska regeringen svarade avböjande.
Fartygen hade fallit i belgiska regeringens händer genom en
krigshandling, och Hollands neutralitet tillät icke denna krigshandlings
fullföljande på holländskt territorium, varjämte det påpekades, att
en transport sådan som den förutsatta icke folie under traktatens
bestämmelse om navigationsfrihet »sous le rapport du commerce».
Inkomme fartygen på holländskt område, skulle de därför interneras
för att vid krigets slut överlämnas åt den part, som efter prisrätts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
