Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 10. 3. 1919 - »Östersjöns frihet» och Scheldes mynningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR . 169
förhandlingarna befunnes vara rätt innehavare. — Det bör
anmärkas, att efter Antwerpens fall holländska regeringen fick anledning
att inta samma hållning till tyska krav och att ett par av de
ifrågavarande fartygen, som ändock inkommo på holländskt sjöterritorium,
belades med sekvester i avvaktan på fredsslutet.
Från engelska regeringens sida godtogs den holländska
ståndpunkten. Hur uttryckligt detta skedde framgår av följande episod, som
är särdeles tänkvärd med hänsyn till vad som utspelas i dessa dagar.
Den l oktober 1914 vände sig ånyo engelske ministern i Haag till
holländska regeringen, denna gång med anhållan att engelska
hospitalsfartyget China skulle få passera genom Schelde till Antwerpen
för att avhämta och till England hemföra sårade soldater. I
skrivelsen gavs försäkran att fartyget icke skulle medföra någon som
helst militär transport, manskap eller krigsmateriel, och en identiskt
lika anhållan framställdes en vecka senare rörande hospitalsfartyget
Liberty. I båda fallen åberopades Haagkonventionen i ämnet. Med
hänvisning till den avgivna förbindelsen bifölls från Hollands sida
den framställda begäran. Den mycket upplysande skrivelse, daterad
Haag den 5 oktober 1914, i vilken tillåtelsen gavs, återfinnes sid. 170
i den 1916 av holländska utrikesdepartementet utgivna Recueil de
di-verses Communications du ministre des affaires étrangéres aux
états-généraux par rapport å la neutralité des Pays-Bas et au respect
du droit des gens — en publikation, som erbjuder mycket av intresse
för svenska läsare.
Naturligtvis började i fråga om Scheldemynningarna liksom i fråga
om Öresund och Bältena tidigt en opinion göra sig hörd som
krävde överkorsandet av trakterna. I fråga om Scheldespärrningen
gjorde sig denna gällande med ännu större iver än i fråga om
genombrottet in i Östersjön. Det gäller ju också i fråga dm Schelde
»mera pergament än stål», för att tala med Bacon. Men engelska
regeringen var av helt annan uppfattning än gåpåarna, och när
dessas iver och den i diskussionen ådagalagda papperslappssynpunkten
på traktaterna börjat oroa Holland, avgavs en lugnande officiell
förklaring i form av ett intervjusvar till en holländsk tidningsman.
Innebörden av detta svar med dess betonande av den bindande
kraften i traktatsförbudet för militära transporter av något slag via
Schelde framkallade ytterligare missnöje inom det läger, där man
hetsade mot de neutrala och ej minst mot Holland, men när en
framskjuten representant för sagda riktning, underhusledamoten
kommendör Bellairs, den 8 maj 1916 interpellerade dåvarande
utrikesministern sir Edward Grey i saken, förklarade denne att intervjusvaret,
givet av understatssekreteraren för utrikesdepartementet, med full
auktoritet innebure, att Storbritannien »naturligtvis» vidhölle »varje
löfte, som under krigets tidigaste skede givits Holland beträffande
dess rätt i fråga om Schelde».
Då, liksom ännu senare, tedde sig en krigsutgång, som lämnade
Tyskland ett mäktigt inflytande i Belgien ingalunda osannolik. Så
länge en sådan möjlighet förefanns, så länge var också den traktat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
