Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Pariskonferensens teori och praktik. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISKONFEKKNSKNS TEORI OCH PRAKTIK 178
skick som de hade före krigsutbrottet. Den senare stadgade
formuleringen inskränker ej längre återställelseplikten till
ockuperade belgiska och franska områden, utan vidgar den till att
omfatta en ersättning för alla de skador, som i alla de
allierade länderna (Förenta staterna och en del andra amerikanska
krigförande stater äro strängt tekniskt ej allierade, utan
»associerade») den civila befolkningen lidit genom tyska
krigsåtgärder (aggression}. Även denna nya formel är ganska tvetydig
och elastisk, vilket exempelvis framgår därav, att det är med
stöd av denna punkt i förhandlingsgrundvalen, 4<om Lloyd
George under valkampanjen i december påyrkade, M Tyskland
skulle förklaras skyldigt att ersätta alla de allierades (och
associerades) alla direkta och indirekta kostnader för och till följd
av kriget. Trots att det i principförklaringen uttryckligen talats
om den civila befolkningen, har som bekant senare förutsatts
som givet, att Tyskland skulle vara skyldigt att betala
invalidunderstöd åt de allierades sårade soldater och pensioner åt
de stupades efterlevande. Framtidens filologer och jurister torde
få svårare än nutidens ententestatsmän att utläsa dylika krav
redan i den sjunde och den åttonde av Wilsons punkter, där
de som sagt officiellt anses ha legat inneslutna i det lilla om
Belgien och ockuperade franska områden använda ordet restored.
Men med den av Tyskland vid stilleståndets ingående godtagna
uttolkningen som mellanstadium minskas ju i någon mån dessa
svårigheter.
Ännu en förändring i de fjorton punkterna vidtogs före
fient-ligheternas inställande, nämligen för Österrike-Ungerns del. I
den tionde punkten hade Wilson uttalat sig för att
Österrike-Ungerns »plats bland nationerna skulle garanteras och tryggas»
i samband varmed åt dess nationaliteter skulle »beviljas det
friaste tillfälle till autonom utveckling». Med hänvisning till
att flera bland dessa nationaliteter senare uppträtt som
krigförande mot Wienregeringen och som sådana erkänts av
Förenta staterna annullerade Wilson i en not formligen det
ursprungliga fredsprogrammets uttalande för dubbelmonarkiens
bevarande med autonomi därinom såsom framtida
tillvarelseform för dess nationer.
Med dessa trenne undantag förbli de av Wilson i de
åberopade talen framlagda och av de allierade accepterade
grundsatserna rättsligt giltiga såsom ömsesidigt avtalade normer för freds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
