Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Det tyska författningsarbetet. Av Theodor Heuss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TYSKA ’FÖRFATTNINGSARBETET 199
hade de tillsammans med de stora arbetsgivareförbunden bildat
yrkesnämnder inom olika industrier. De kunde nu ha skäl att
frukta att resultaten av denna anordning, som borde kunna bilda
förarbete till en storartad självförvaltning av industrien, skulle
sättas i fara genom en radikaliserande autonomi inom de
särskilda yrkena.
Majoritetssocialisternas ställning var från början tämligen oklar.
Det var icke de som gjort revolutionen, men de hade ställt sig i
spetsen för den, då ovädret bröt in över Tyskland. Försöket att
bilda regering tillsammans med de oavhängiga strandade
fullkomligt, och därefter har fiendskapen mellan de båda grupperna blivit
allt mer oförsonlig. Vänstergruppen har icke tröttnat att beskylla
»Scheidemännen» för förräderi mot proletariatet och göra dem
misstänkta hos arbetarpartiet, för att de bildat en demokratisk
riksregering tillsammans med de borgerliga; högergruppen blir icke
svaret skyldig utan förebrår Haases anhängare kurtis med de
spartakistiska våldsmetoderna, för vilka de bära ansvaret. Båda
partierna göra anspråk på att stödja sin politik på marxismen och
Erfurt-programmet. Att det gamla stora partiet redan på sin
tid klövs itu genom frågan om krigskrediten har nu alldeles
ställts i skuggan. Nu står striden om råden och demokratien och
om vad som menas med socialism. Den tyska revolutionen skulle
nämligen icke som föregående statsvälvningar ha nått sitt mål
genom att republik trätt i stället för monarki. Statsformen
betydde föga inom den marxska lärans ekonomiska tankebanor, och
av Frankrikes, Amerikas och andra exempel såg man, att också en
»borgerlig» republik kunde vara en kapitalismens härd, kanske
till och med värre än monarkien med dess patriarkaliska,
socialpolitiska skydd för de svagare. Tyskland skulle sålunda icke bliva
en republik vilken som hälst utan »den socialistiska republiken»;
detta, hela folkhushållningens ekonomisk-sociala omvälvning hade
socialdemokraterna predikat för proletariatet i årtionden på
hundratusentals möten som en frukt av den en gång kommande
revolutionen — och nu? Massorna yrkade på att få gripa irrblosset, men
ledarne kommo i stor förlägenhet, då de skulle realisera sina
program. Ty vad betyder egentligen t. ex. »socialisering av
produktionsmedlen»? Vad är »samhället»? Är det staten? Jå, blir då
ett omätligt stort förstatligande av hantverk och jordbruk, en
byråkratisering av ekonomien marxismens sista ord? Man
ryggade tillbaka. Men på djupet fordras allt mer ohejdad »socialise-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
