Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska tidningspressen. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även i hög grad berört tidningsmännens ställning. Det har
varit ett inflytande på både gott och ont. Lönerna ha i
allmänhet avsevärt höjts, och även om hänsyn tages till det låga
penningevärdet torde man kunna säga att journalistyrket i
närvarande stund är ur ekonomisk synpunkt ganska fördelaktigt. Få
yrken torde erbjuda så stora möjligheter att även utan större
teoretisk underbyggnad snabbt komma upp till en
jämförelsevis hög inkomst. I detta förhållande ligger givetvis en fara.
Behovet av kunskaper — utom de rent tekniska —
underskattas lätt, och faktiskt äro för närvarande de mest eftersökta och
bäst avlönade journalisterna icke de mångsidigt bildade och
kunniga, utan de habila, vakna och med yrkets tekniska
detaljer bäst förtrogna — med ett ord de som ha den rätta
journalistiska instinken för »vad som gör sig» och för vad som är
aktuellt. Dylika krafter äro eftersökta även utanför
journalistyrkets gränser; en lång rad duktiga tidningsmän har under de
senaste åren dragits över till andra yrken såsom reklamchefer o. d.
Jag vill icke ett ögonblick förneka betydelsen av de
journalistiska egenskaper, som just nu äro de mest eftersökta vid
rekryteringen av en tidningsredaktion. Jag vill endast framhålla
att de icke få vara de enda, som tillmätas värde, och att
pressen icke kan undvara män, vilkas styrka ligger på andra
områden än reportagets och utstyrselsteknikens. Men för
närvarande råder en betänklig knapphet på dylika krafter. Bristen på
kunskaper och mogenhet är verkligen påfallande hos många av
våra yngre journalister. Man märker den icke minst i
referaten — den nuvarande journalistgenerationens svaga sida. Detta
har naturligtvis icke höjt aktningen för pressen hos den mera
omdömesgilla läsekretsen. I många fall är skulden för de mest
påfallande felen att tillskriva telegrambyråernas personal, som
länge hopplockats efter väl långt drivna sparsamhetsprinciper.
En förändring härutinnan har inträtt, men fortfarande saknar
man hos de centrala nyhetsbyråerna den förstklassiga
medarbetarstab som där om någonstädes borde vara självskriven.
En starkt medverkande orsak till här anmärkta
missförhållanden torde vara att söka däri, att tidningsmannayrket ända
till senaste tiden betraktats med en viss ringaktning i en del
kretsar, vilket i sin mån kanske bidragit till att avskräcka en
del akademiskt bildade, för yrket lämpliga krafter från att välja
tidningsmannavägen. För närvarande äro dock förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
