Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 10. 5. 1919 - »Nationell» svensk parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nationell» svensk
parlamentarism.
DAGENS FRÅGOR
10. o. 1915.
Sveriges demokratisering lär alltså vara ett
fullbordat faktum. Månne därför det
parlamentariska styrelsesättets hänsovna förkämpar i vårt land klappa ur högen
med dimmiga händer? Sannolikt icke; ty sällan torde den svenska
parlamentarismen ha befunnit sig i större bryderi än i det ögonblick,
då den avlägger kammarspekulationernas och partidoktrinernas luftiga
dräkter för att ikläda sig en hemspunnen och klimatet uthärdande
kostym. Detta kan utan skadeglädje konstateras av dem, som haft
svårt att lystra till den parlamentariska förträfflighetens
besvärjelseformler. Ty just nu vore det ju mer än någonsin att önska, att
parlamentarismen verkligen visade sig besitta en del av de utmärkta
egenskaper, varom vi till övermått hört talas. Statslivet behöver i högre
och icke mindre grad än förut pålitliga ankarfästen. När de gamla
släppts, så har man rätt att fordra, att de nya hålla.
Men det ser ut som om parlamentarismens nitiska dyrkare icke riktigt
vågade lita på att de hålla — ännu så länge. Man kan ju ge dem rätt i,
att partiställningarna för ögonblicket icke äro de gynnsammaste för
försöket. Allt står i ovisshetens tecken, särdeles på vänsterkanten, där
ingen äger verklig kunskap om de program, som om ett år, ett halvår,
kanske ett par månader till äventyrs skola ersätta de nuvarande. Den
hastiga språngmarschen av i höstas var misslyckad som
orienteringslöpning. Ingen är ännu fullt hemmastadd i den nya terrängen, allra
minst socialdemokraterna, vilkas karska pukslagarmarsch kring
maktens Jerikomurar börjat förbytas i något, som betänkligt liknar kattens
gång kring den heta gröten. Den radikala lösning, som heter
proletariatets all demokratisk anständighet uppfyllande diktatur, hägrar alltjämt
i fjärran och har efter landstingsmannavalen snarast flyttats ännu längre
bort. Det var en grundlig felspekulation, att man på den vägen skulle
komma utanför parlamentarismens problem.
En av dem, som från troende ståndpunkt tänkt samvetsgrannast
och uppriktigast över detta problem, Karl Staaff, skulle emellertid
om han levde känna sig rätt besynnerlig till mods. Den diskussion,
som nu friskt föres inom det bestående vänsterblocket eller mellan
dess båda hälfter, har i sanning tagit ytterst ringa hänsyn till de
fundamentala grundsatser, vari han såg parlamentarismens a och o. Den
starka och homogena ministermakten, det tillitsfulla och väldisciplinerade
regeringspartiet, för honom huvudkrav, för så vitt det skulle vara något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
