Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 10. 5. 1919 - »Nationell» svensk parlamentarism - Första-kammarproblemet och demokratiens allmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 DAGENS FRÅGOR
i ett slags högre byråkrati besannas ånyo här i landet. Vår historia
är eljest icke obekant med företeelsen. Det har förut uttalals fruktan
för att svensk parlamentarism genom eit slags folklynnets inneboende
tendens nödvändigtvis måste bli byråkratiskt färgad: så Stavenow i hans
bekanta essay i Svensk Tidskrift årgången 1916. Av alla tecken att
döma komma dessa farhågor att slå in; eller månne de på många håll
kunnat betecknas som förhoppningar? Skyr man icke detta som ett
vådligt förebud, särskilt betänkligt i en tid, då utrikespolitiska frågor
kunna komma att ockra på samma parlamentariska lidelser som
under vår frihetstid, så må åtminstone frågas, om ej den försvagade
regeringsmakten allmänt bör erkännas vara av ondo. Den är kött av
frihetstidens kött och ben av dess ben, en gengångare av dess anda lika
mycket som ett alster av stundens besvärligheter. Ty den kommer nog
ej så snart att försvinna. Det går icke att säga, att vi icke ha en
.svag utan en stark regeringsmakt, med hänvisning till de svällande
propositionshögarna. Ty dessa kunna med lika om icke större rätt
uppfattas som riksdagsbyråkratismens klassiska igenkänningstecken.
Man minnes gamle Lagerbrings kärva karaktäristik av det partiernas
lidevarv, som Sverige utan partiernas förskyllan märkvärdigt helbrägda
lade lillrygga. Den tid, då en rotebåtsman aktades kapabel att uttala
sig i yrket med samma säkerhet som en flaggamiral, tillhör sub specie
sectilorum nog icke det definitivt förgångna. Den möderne båtsmannen
har snarast större lätthet än den möderne amiralen att nå upp till de
förklarade parlamentariska sfärerna. Skulle det påstås, att historiska
paralleller i dessa socialiseringsdiskussionens dagar äro förlegade, så
kan också hänvisas till Lagerbring. Den tid han upplevde var ej
heller främmande för diskussioner, huruvida ej Bruti egendom borde
tillhöra Cajus. »Och var början redan gjord därtill under ett ganska
patriotiskt sken>.
Skenet kan skifta. Men till sin anda torde tyvärr vår »nationella»
parlamentarism icke svika sitt påbrå.
De, som så länge ropat mot riksdagens första
kammare och krävt dess omdaning i radikal riktning hava
genom urtima besluten av år 1918 blivit bönhörda,
kanske rent av över hövan. En kammare, som
kommer att utgå ur de nu så brådstörtat omstöpta väljarförsamlingarnas
urnor, skall icke förete många drag gemensamma med den, som tör
närvarande sitter. Väl har denna icke stått högt i kurs, knappast på något
håll: i uppriktiga stunder har det kunnat hända, att även
bekännelsetrogna vänster mån vidgått, att den frän och med hösten 1911 inträdande
radikaliseringen till väsentliga delar berövat kammaren den prägel av överhus,
som borde vara dess särmärke och skulle skänkl den dess berättigande.
Men med alla sina brister har den dock haft något kvar av typen övre
kammare. Vad vi skola möta, sedan 1919 års lagtima riksdag slutat
sina arbeten, blir med all säkerhet en förkortad och åtminstone icke
förbättrad upplaga av den andra. Dagens aktuella spörsmål är blott.
om förändringen skall ske på en gång eller successivt under några
övergångsår.
[-Första-kammar-problemet-]
{+Första-kammar-
problemet+} oeh
demokratiens
allmakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
