Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 10. 5. 1919 - En modärn fältarmé - Den tyska censuren under kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 DAGENS FRÅGOR
på långt när i många hänseenden så välutrustad, som den ovan
skildrade fältarmén typ 1919 är, och den besegrade styrkan torde inom de
flesta utrustningsgrenar ha innehaft en högre standard, än vad våra
trupper efter allt att döma efter mobilisering skola kunna intaga.
Vi ha förut haft anledning påpeka, att frågan om arméns tekniska
utrustning inom den närmaste framtiden måste upptagas till
behandling. Den här ovan behandlade notisen ur Times torde i någon mån
kunna ge en uppfattning om, hur allvarlig frågan är och hur farligt
varje ytterligare uppskov kan bli.
Censuren har av gammalt varit en institution, som
knappast haft att fröjda sig åt någon vidare
popularitet. Hur den än fungerat, har den alltid väckt missnöje på något
håll och det är knappast ägnat att förvåna, att åtminstone i tvenne fall —
i Sverige och England — censorsämbetenas innehavare på det
kraftigaste medverkat till hela censurtvångets upphävande. Under normala
tider har det emellertid på senare tider som man vet icke funnits något
civiliserat land, där lagstadgad preventivcensur existerat. Men då
kriget kom, väckte det till liv en mängd gamla längesedan gravlagda
institutioner, däribland även censuren. Hur energiskt denna sköttes,
kunde man lätt konstatera på det ständigt växande antalet uteslutningar
i tidningarnas och tidskrifternas spalter; men någon närmare
kännedom om dess metoder och principer var det för en utomstående omöjligt
att skaffa sig.
Vad den segerrika ententens censur beträffar, så lär det väl dröja,
innan man får kasta en blick bakom dess kulisser — det torde väl
utan vidare kunna antagas, att där finnes ett och annat, som knappast
lämpar sig för offentligheten — men för Tysklands vidkommande
kan man redan nu få sin vetgirighet tillfredsställd, i det att en
sydtysk journalist, d:r Kurt Muhsam, vilken under kriget verkat som
korrespondent för Wiener Fremdenblatt, meddelat sina erfarenheter
af den tyska krigscensuren och dess verksamhet i en volym med titeln
Wie wir belogen wurden. Die amtlichelrrefuhrung
des deutschen Volkes (Munchen 1919).
Författaren ger oss i sin inledning en överblick av den tyska
censurens organisation och de centraler som buro ansvaret för dess
handhavande. Det faller genast i ögonen, att den berömda tyska
organisationsförmågan synes helt och hållet ha slagit slint på detta område.
Censurmyndigheter funnos i otroligt antal, både här och där, i
generalstaben, i ministerierna, i presskvarteret och på många andra ställen,
men dessa korresponderade ej med varandra och kommo därför ej
sällan dels att i sina direktiv till pressen högst väsentligt avvika från
varandra, dels även att avgiva diametralt motsatta utlåtanden i fråga om
vad som borde få komma i dagen eller ej. För att åtminstone i någon
mån genomföra en viss enhetlighet i censuren utgavs emellertid i början
av 1917 av Oberzensurstelle en handbok för pressen, varest i
alfabetisk ordning funnos upptagna alla de frågor, i vilka man av särskild
Den tyska
censuren under kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
