Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 10. 5. 1919 - Den tyska censuren under kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 DAGENS FRÅGOR
kritik av censurens verksamhet var pressen strängeligen förbjuden;
efter en indragning var det följaktligen vederbörande omöjligt att inför
allmänheten försvara sitt handlingssätt eller ens ingå i diskussion om
det berättigade i detsamma. De riksdagssammanträden, vid vilka
censuren debatterades, visade också vilken oerhörd ovilja och förbittring
just denna fas av dess verksamhet på alla håll förmått framkalla.
Förutom citaten ur censurhandboken har Miihsam även i sitt arbete
meddelat ett stort antal påbud och föreskrifter, som vid olika speciella
tillfällen genom censurens försorg kommo pressen tillhanda. Åtskilliga
av dessa äro lärorika nog. Av ett meddelande av den 16 september 1914
kan man se, att den tyska ledningen vid denna tidpunkt vägrade att
erkänna slaget vid Marne som någon fransk framgång: »von irgendeinem
Sieg unserer Feinde auf dem westlichen Kriegsschauplatz känn von
keiner einzigen Stelle gesprochen werden». Även senare,
den 22 och 23 i samma månad, vidhölls samma ståndpunkt i tvenne
andra meddelanden till pressen. Därefter tycks emellertid censuren ha
ansett saken utagerad, ty några vidare direktiv blevo icke givna. Alt
allmänhetens förtroende till de från officiellt håll avgivna
framställningarna på detta sätt i längden måste skakas är ju en given sak.
Likartal var förhållandel med underrättelserna om Ilaliens hållning. Gång
efler annan meddelades del, all ryklena om ell kommande ilalienskt
ingripande i krigel voro anlingen hell och hållel grundlösa eller
ålmin-slone yllerligl överdrivna. Ännu den 29 april 1915 sökle man göra
gällande, all förhandlingarna mellan Ilalien och Öslerrike fullföljdes i
vänskaplig anda, och några dagar senare, den 4 maj, vidhöll man, att
de pessimistiska rykten, som spredos bland allmänhelen, voro
överdrivna. I fråga om Rumänien finner nian samma laklik upprepad. Den
30 juni och den 25 juli 1916 ulsändes lugnande underrällelser, och ännu
den 17 augusti förklaras alla alarmerande rykten vara grundlösa. Då
Amerikas eventuella inträde i krigel slod på dagordningen, ulsändes
(den 2 februari 1917) ell meddelande av innehåll all någol dylikl
under alla omsländigheler vore av ringa belydelse, då lonnage lill
överförande av några mera belydande Iruppmassor ej skulle kunna
uppbringas. Gång efler annan avgåvos under den följande liden liknande
kommunikéer. Men lill sisl måsle man ha tyckt, atl dessa hafl en någol
för kraflig verkan, ty den 8 juni 1917 utgick från censuren etl påbud,
all man icke alldeles bor de’under skälla den amerikanska faran. Även
i fråga om England var man optimistisk och sökte sprida denna
stämning inom den stora allmänhelen. Den l maj 1917 meddelades sålunda,
all England enligl absolul lillförlilliga underrällelser numera förloral
så goll som hela sin motståndskraft och blotl kunde hålla ul på sin
höjd Ivå månader till.
Det är lätl all förstå, all dylika omedelbarl av fakla demenlerade
uppgifler från de dirigerande myndigheterna måsle på ell högsl
olämpligl säll påverka försl och främsl pressen och genom denna
även allmänhelen. Man ville i överensslämmelse med Hindenburgs
ord all segern i världskrigel yllersl var en fråga om de slarkasle
nerverna i högsla möjliga grad undvika vad som kunde vara ägnal all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
