Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 10. 5. 1919 - Bismarck och lord Salisbury 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 DAGENS FRÅGOR
land, så kommer detta att stå isolerat inför möjligheten av en
fransk-tysk allians. En sådan situation måste förhindras; Österrikes
vidmakthållande som stormakt är för Tyskland en nödvändighet. Österrike
liksom England har intet intresse av att försvaga Tyskland. Från
Ryssland och Frankrike kan däremot Tysklands fred bli hotad; både
de ryska monarkisterna och de ryska revolutionärerna sätta sina
förhoppningar på en konflikt med Tyskland. Faran från dessa
grannars sida måste betraktas som konstant. Nödtvunget måste Tyskland
sträva att genom allianser trygga sig. Även om det ensamma
Tysklands strid mot de förenade Frankrike och Ryssland skulle sluta lika
lyckosamt som sjuåriga kriget, vore en sådan strid en så stor olycka, att
dess undvikande måste försökas genom vänskapliga överenskommelser
med Ryssland, förutsatt nämligen, att Tyskland ställes utan
bundsförvanter. Ett krig med Ryssland skall undvikas, så länge det låter sig
förena med Tysklands ära och trygghet, och så länge Österrikes
stormaktsställning icke löper fara. Därför önska vi, slutar Bismarck, att
de vänskapligt sinnade makter, som ha intressen i Orienten att bevaka,
hålla samman för att hålla det ryska svärdet i skidan eller den ryska
makten i schack, om så skulle fordras. Tyskland skall därvid hålla sig
neutralt, men aldrig skall en tysk monark kunna understödja Ryssland
mot dessa makter. Fastmera skall Tyskland se sig nödsakat att
inträda i de kampandes led, om Österrikes självständighet hotas genom
ryskt angrepp eller Italien och England sväva i fara att översvämmas
av franska arméer. Den tyska politiken styr härvidlag den kurs, som
föreskrivits det av Europas politiska läge.
Till detta brev, som alltså öppnade vida större perspektiv än
Hatz-feldts underhandlingar om Orienten, fogade Bismarck en biljett. Den
upplyste om att prins Wilhelm läst brevet och till alla delar gillat
detsamma.
I sitt svar tackar Salisbury den tyske kanslern för hans
oförbehållsamma förtroende. Han redogör först för anledningen till sina för
Hatzfeldt yttrade farhågor. Vid ett fransk-tyskt krig skulle enligt hans
mening Ryssland näppeligen falla Tyskland i ryggen — Bismarck hade
börjat ana motsatsen — utan begagna tillfället att öva tryck på Turkiet
och göra sig till herre över Dardanellerna. Endast ställt inför övermakten
skulle Ryssland avstå härifrån. Italiens och Englands förenade krafter
vore då otillräckliga; den engelska opinionen skulle kanske ej heller
kunna övertalas till att vid Italiens sida inskrida militäriskt till
Turkiets förmån. Allt berodde då på Österrikes ställning. Det kunde
tänkas, att denna makt nöjde sig med kompensationer på turkisk mark,
om deri ej bakom sig kände Tysklands kraftiga stöd. Detta, Tysklands
hållning, vore problemets kärna, och på engelskt håll hade allvarliga
betänkligheter uppstått på grund därav, att utkastet till Orientavtalet
lämnat denna punkt i oklarhet. Skulle Tyskland, invecklat i brinnande
krig med grannen i-väster, taga risken av att bryta neutraliteten österut?
Dessa allvarliga invändningar hade förstärkts efter underrättelsen, att
den för ryska sympatier misstänkte prins Wilhelm tidigare än väntat
skulle komma att bestiga tronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
