Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 10. 5. 1919 - Versailles-preliminärerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 229
skåda, men varje dag har om dem bragt nya upptäckter. Dessa be-
styrka alla den järnhårda konsekvensen i förstörelsearbetet, trots de
i november 1918 omtalade Wilsongrundsatserna om »upprättande av
handelsvillkorens jämlikhet bland -de nationer, som samtycka till
freden», och om »>»opartisk och lidelsefri rättvisa» mot det besegrade
Tyskland. ;
Skadeståndspliktens norm är, som en tysk finansiell författare an-
märkt, »oinskränkt häftande för oinskränkta fordringar». Skadestånds-
begreppet har utsträckts till de fullständigt oberäkneliga indirekta
förlusterna ej blott för de enskilda, utan ock för staterna. Tyskland
måste avstå ej blott kolonierna utan även alla tidigare förvärvade
ekonomiska rättigheter utomlands. Betalandet av importvaror nästan
omöjliggöres genom hämmandet av landets inhemska produktion,
varutransporten över haven fördyras och inskränkes oerhört genom
handelsflottans förlust. Dennas ersättande genom nybyggnad hindras
för lång tid framåt genom nybyggnadsplikten åt segrarne (200,000
ton om året). Av de första 100 milliarderna mark skola som bekant
20 milliarder betalas inom två år, de övriga 80 betraktas som lån
att förränta; i samband därmed ställes hela rikets inre finansväsen
under fientliga kommissioners kontroll. Fienderna få vidsträckt be-
fogenhet att ransonera råvarutillförseln. Tyskland betages nästan
varje möjlighet till konkurrenskraft utåt och är, som ÅLEXANDER
REDLICH framhåller, ej ens säkert om sin inhemska marknad under
den övergångstid, då de avträdda områdena ha rätt att — utan
kontroll mot transitering — tullfritt införa varor i Tyskland. Dess
framtida tullpolitik domineras av de allierades rätt att -— utan öm-
sesidighet — behandlas som mest gynnad nation. De allierade få
oinskränkt rätt att efter behag upprätta och besätta konsulat var
som hälst i Tyskland, medan tyskarna däremot stängas ute och under
en första övergångstid ej ens få använda sina egna trådlösa telegraf-
stationer för spridande av ekonomiska och politiska meddelanden.
De avträdda områdena övertaga (utom Elsass-Lothringen, som går
alldeles fritt) av Tysklands hela statsskuld blott vederbörlig propor-
tionell del av statsskulden före krigsutbrottet (vilken endast uppgick
till 5 milliarder mark, men under kriget steg till ungefär 40 gånger
detta belopp), och därmed ligger utöver skadeståndspolitiken de tyska
krigskostnadernas hela nedtyngande börda på den starkt förminskade
och i sitt ekonomiska liv med tusen nya band insnörda återstående
befolkningen.
Inför alla dessa fakta förstår man de tyskar, som nu tala om att
denna fred skulle vara »Tysklands ekonomiska död» och förvandla
Bismarcks stolta skapelse till en slags koloni för ententekapitalismen,
en slavplantage, som erhåller nödiga livsmedels- och råvaruleveran-
ser endast för att sättas i stånd att betala krigsskadeersättningar och
om vars befolkning det gäller, att »dess livskraft och dess arbets-
förmåga, dess hjärna och dess muskler tillhöra fienden».
Så bedömes i Tyskland under de första bedövande intrycken av
villkorens hårdhet den fred, som bjudits i Versailles. Måhända äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
