Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Nationalmusei nya mål. Av Erik Wettergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONALMUSEI NYA MAL
Av INTENDENTEN ERIK WETTERGREN
Genom kulturmässan i Skara den 28 och 29 maj förde
Nationalmuseum för första gången fram stridskrafter, som den
ditintills icke tagit i sin tjänst. En utställning av konstverk
utlånade från muséet har visserligen förekommit förut, nämligen i
fjol, då öppnandet av Södermanlands länsmuseum i Nyköping
celebrerades med en liten retrospektiv svensk tavelutställning
anordnad i länsmuseets svit av kulturhistoriskt uppställda rum, men
hela buketten av konstnärliga kulturyttringar var då ännu inte
bunden. Namnet kulturmässa smakar kanske lite för mycket
av aktualitet, då det präglades som en motsvarighet till de
varumassor vilka upprättades i samma drag, som Richard Bergh
koncipierade idén om stora samlade uppvisningar av landets
konstnärligt kulturella produktionsförmåga. (Namnet har också blivit
missförstått, då någon gissade att mässan var förenad med
försäljning. Av vad? Kultur?) Idén har nog mera än aktualitetens
intresse. Den har i varje fall inte spelat ut sin första roll förr än
varje del av vårt stora land, där det finnes så mycket mer av
isolering än man i hastigheten är benägen minnas, fått en aning
om den höga luften över god konstkultur.
Kulturmässan ingår som så mycket annat av Nationalmusei
verksamhet under senaste tid i den stora rörelse som för att
använda dagens kliché brukar kallas »konstens socialisering». Det
verkliga konstbegripandet förblir ju alltid en individuell
angelägenhet och individerna som begripa förbli väl i alla tider ett fåtal.
Slagordets mening måste därför bli att vi skola öka möjligheterna
för ett allt större flertal att komma konsten nära. Den är ju
ännu ett privilegium, dels de besuttnas, sorn med sina pengars
hjälp kunna bli ägare eller hörare, dels och framför allt ett
orts-privilegium instängt av en mycket trång ring, de stora städernas.
Men mellan landsort och huvudstad råder verkligen en skriande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
