Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 30. 6. 1919 - Sekretess och politisk ärlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 279
blott beträffande de 400,000 ton fartyg, vi lovat låta ententemakterna
förhyra, men ordade endast i mera allmänna ordalag om övriga
motprestationer. Av dess uttryck härom och av andra samtidiga
upplysningar kunde man dock, såsom i nämnda artikel framhölls, draga
den slutsatsen, att dessa övriga motprestationer måste varit allvarliga
nog.
Det stora handelsavtalet skulle, såsom var man vet, vara den
Edén-Helmerska ministärens stora trumf i dess politiska spel. De
tidigare ministärerna — Hammarskjöld-Wallenberg och
Swartz-Lind-man — hade enligt vänsteragitationen framför allt försyndat sig
genom att icke hava åvägabragt något likartat, genomgående,
förträffligt avtal — i vad mån vi icke dess mindre kunnat hålla en
god del både import och export i gång, förbigick man — men nu
skulle den nya regimen visa det myckna den förmådde. Därför
framstod kommunikéns knapphändighet så mycket mer påfallande.
Oppositionen underströk, hurusom enligt densamma ententen blott lovat
»underlätta» viss successiv tillförsel,, vars storlek dock förtegs,
och frågade med fog, vilka garantier man hade för uppfyllelsen av
denna svävande utfästelse. Regeringspressen lät åter förljuda både
ett och annat om vissa varumängder, som skulle komma, prisade
högljutt mästarne, som fullbordat verket, och tillade enstämmigt, att
det alls inte berodde på dem, om underrättelserna voro så knappa.
»Den utsända kommunikéns knapphändighet är att beklaga», skrev t.
ex. Social-Demokraten den 19 juni 1918, men tillade: »Anledningen
till att icke utförligare upplysningar om avtalets innehåll lämnas torde
bero på de andra avtalsslutande parterna. Den engelska kommuniké
som utsänts är till och med ännu mera fåordig», o. s. v. Dagen därpå
hette det i samma regeringsorgan, att den beklagliga
knapphändigheten i kommunikén »betingats av hånsyn till den andra
avtalsslutande partens önskningar». Och Dagens Nyheter försäkrade den 14
juli, att »det är inte på den svenska statsledningens vilja det beror att
avtalet inte blivit offentliggjort». Att dessa uttalanden voro inspirerade
från regeringshåll, lider icke det minsta tvivel. Alldeles samma språk
förde också de i vänstertidningar offentliggjorda referaten av två
bemärkta tal av regeringsmedlemmar, nämligen av justitieministern i
Östersund den 21 juli — »denna knapphändighet har icke berott av
den svenska regeringen, det som stått i den utgivna korta
kommunikén är allt vad västmakterna hittills velat tillåta offentliggöras» —
och av krigsministern i Hässleholm den 28 juli — »jag skulle
ingenting högre önska än att jag hade rätt att redogöra för det stora
avtalets innehåll; envar tänkande inser, att det ej är beroende på oss, att
så ej kan ske».
Det är intet under, att mot denna bakgrund vad
högerreservanterna i dechargebetänkandet haft att förmäla om avtalets
förhem-ligande och kommunikéns knapphändighet väckt sådan
uppmärksamhet över hela riket. Kontentan är följande. Först har hr
Hellner tagit initiativet till icke-publicerandet genom att, samtidigt
som de svenska delegerade den 28 maj bemyndigades underteckna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
