Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 30. 6. 1919 - England och Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 289
nära håll iakttaga händelsernas utveckling. Enligt hennes utsago ligger
huvudorsaken till oron bland den egyptiska befolkningen i de i
Egypten stationerade engelska kolonialtruppernas disciplinlösa, övermodiga
och hänsynslösa uppträdande. De australiska trupper, som landsattes
i Egypten, voro så okunniga att de antogo att landet egentligen hade
vit befolkning och att de infödda voro ett slags utbölingar. Mer än
en australier frågade, varför de fördömda niggrerna tillätos vara kvar
och icke kördes ut ur landet. I sitt uppträdande gent emot de infödda
voro de i allmänhet elaka och övermodiga, misshandlade de till
lägertjänst kommenderade infödingarna och överföllo ofta utan all anledning
på gatorna mötande, både män och kvinnor. Dessutom uppträdde de
särskilt i början ofta berusade, varvid det ofta kom till
handgripligheter; det berättades också, att soldater ryckt slöjorna av
förbipasserande egyptiska kvinnor, något som naturligtvis av alla betraktades som
en oerhörd styggelse. Med ett ord, under den korta tiden av ett par
år tillintetgjordes alla de goda resultat, som samlats under tidigare år
av måttfull och klok engelsk styrelse. Engelsmännens regim har
visserligen aldrig varit populär. Den vanföreställning, som många
engelsmän hysa, att det nämligen av egypterna betraktas som en lycka och
en fördel att leva under engelskt välde, reducerar Robertson till dess
rätta värde. Egyptens patrioter betrakta engelsmännen ungefär på
samma sätt som de mest intensiva bland Englands patrioter betrakta
tyskarna, och den egyptiska nationalismen, som visst icke är död utan
tvärtom lever ett ganska kraftfullt liv, vill icke nöja sig med mindre
än i sämsta fall full likställighet mellan engelsmän och egypter. Det är
lätt att från engelskt håll påpeka de faktiska svårigheterna vid
genomförandet av en mot de inföddas intressen svarande reformpolitik, men
därmed är icke problemet löst. Och skall England i sina egyptiska
angelägenheter försöka att i någon mån genomföra de grundsatser, för
vilka det under världskriget sagt sig kämpa, måste det enligt Robertsons
mening slå in på helt andra vägar än hittills. Det går icke i längden
att hålla den egyptiska befolkningens självständighetskrav nere genom
rena våldsmedel. »Vad än patrioterna i parlamentet och i
Northcliffe-pressen för ögonblicket säga är vårt sätt att kasta bomber på
oskyddade byar och låta fångna upprorsmän slita spö varken ägnat att öka
vårt anseende i den kristna eller den museimanska världen; och icke
ens för patrioter lär det i längden gå för sig att klandra tyskarna för
deras bombkastning på iionkombattanter, då vi göra precis detsamma
i Egypten.»
Det nuvarande systemet i Egypten medger den infödda befolkningen
vissa formella rättigheter men är samtidigt så organiserat att några
möjligheter för deras reella utnyttjande icke förefinnas. Det är nu
en given sak, att den egyptiska befolkningen är föga ägnad att utöv»
några politiska rättigheter, men detta kan enligt Robertsons mening i
viss mån återföras på det förhållandet att den engelska styrelsen på
ett ytterst beklagligt sätt försummat skol- och undervisningsväsendet.
Lord Gromer hyste ett ytterst minimalt intresse för alla hithörande
angelägenheter. Ej heller gjordes under hans tid några ansträngningar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
