Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 30. 6. 1919 - Kontroversen om den engelska ammunitionskrisen 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 DAGENS FRÅGOR
åtgärd därvidlag, som han vidtog med överste Repingtons hjälp, hade
han låtit tillställa de främsta oppositionsledarna avskrifter av
högkvarterets skriftväxling i ämnet med högsta krigsledningen.
Man kunde emellertid gissa att det inte var hela sanningen som
kom fram. Ett talande tecken därvid var att överste Repington —
som ju efter en bekant konflikt med lord Northcliffe nedlagt sin
världsberömda signatur »Military correspondent of the Times» och
övergått till Morning Post — vid behandlingen av de Frenchska
artiklarna intog en påfallande reserverad hållning. Och för en sådan har
icke saknats skäl. Det framkom, när Asquith till slut, onekligen
i hög grad provocerad, följde French i spåren och drog fram sina
dokument.
Detta skedde i ett lunchtal i London den 3 juni. Även detta
efterlämnar en känsla av att mycket ännu återstår, innan det hela
ligger i klar dager, och Asquith är ju f. ö. en av Englands allra
skickligaste advokater, framför allt i fråga orn politiskt pläderande. Ingen
fullt friande dom kan därför nu fällas beträffande Kitchener och
än mindre beträffande Asquith själv, men Frenchs anseende som vittne
i målet har fått ett grundskott, och hans militära anseende har icke
farit väl i kontroversen.
French har nu velat framstå närmast som den vilken till
fosterlandets räddning dog med den Asquithska ministären, sedan den visat
sig riksfördärvligt oduglig. Asquith har emellertid kunnat sluta sitt
åsyftade tal den 3 juni med följande uppläsning av ett brev från
French:
Min käre premierminister! Jag har i två dagar tvekat att lägga det minsta
besvär till alla de bekymmer som måste hopa sig över Er just nu. (Mr Asquith:
(»Jag höll då på att bilda koalitionsministären»). Ni har emellertid visat mig
så mycken sann och vidhjärtad vänskap under hela denna prövande tid, att jag
vågar att även i dessa kritiska stunder framföra till Er min innersta känsla.
(Mr Asquith: »Nu kommer den viktiga punkten»). Jag är övertygad om att
ingen härförare som krigshistorien känner någonsin av sin regeringschef erhållit
ett sådant stöd i ett svårt värv, som det jag har att tacka för, städse styrkt
och understödd av Er sympati och uppmuntran.
Dylika ordalag vid ett dylikt tillfälle uttömma ju ej hela sakläget,
men de strida dock mer än lovligt mot Frenchs ord nu om Asquiths
Newcastletal, att det berövade honom det sista hoppet att erhålla
behövligt stöd från regeringen, sådan den då var beskaffad.
Otvivelaktigt stod det illa till med ammunitionen. Enligt vad Asquith nu
säger, skulle armén enligt leveranskontrakt ha intill den 15 mars
erhållit 481,000 granater av en viss typ, men blott 52,000 hade levererats.
Emellertid tyckes den största faran egentligen ha varit, huru det
skulle ställa sig i framtiden. Frenchs eget votum om läget vid den
tidpunkt det här gäller, avgivet i den mest ansvariga och bindande
form, har nu framdragits av Asquith. Han lät lörd Kitchener i början
av april 1915 kalla French till London för att höras i frågan, och
detta samtal resulterade i följande brev, nedskrivet av lord Kitchener
omedelbart efteråt:
Min käre premierminister! Jag har talat med French, Han säger, att jag
kan förklara för Er att med nuvarande tillförsel förfogar han över så mycken
ammunition som hans trupper kunna förbruka under nästa offensiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
