Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 30. 6. 1919 - Demokratisk socialpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 DAGENS FRÅGOR
trädande. Men del är ju möjligt, att något sådant inflytande icke
kunde utövas; därom har den utomstående ingen möjlighet att döma.
Saken ligger nämligen så till, att, under det att de varaktiga
verkningarna av 8-timmarsdagen äro osäkra, så äro de omedelbara skadorna
av det sätt. varpå lagen enligt kungl, propositionen skulle genomföras,
desto mera uppenbara.
Att en begränsning av den arbetstid, som framkommer ur det fria
avtalet mellan arbetsgivare och arbetare kan vara ur synpunkten av
statens intresse nödvändig och berättigad, är ju ingen nyhet. I vårt
land ha vi ju sedan nära 40 år tillbaka reglerat arbetstiden för minder
åriga och senare även för kvinnor genom lagstiftning. På samma sätt
förefinns beträffande den vuxna, manliga arbetskraften den möjligheten, att
den enskilde arbetsgivarens och arbetarens intressen kunna komma i strid
med statens. Statens intressen äro nämligen ställda på längre sikt än den
enskildes. Den arbetstid, som omedelbart ger det största
arbetsresultatet, behöver ej vara den, som gör det i längden. Den arbetstid, som
ger det största arbetsresultatet, är en annan om man avser endast en dag,
än om man avser en vecka, en annan, om man vill ha ut största
möjliga arbetsprestation av en människa under ett år eller under 20—30
år. Därtill kommer att en längre fritid kan tänkas medföra högre
kulturnivå hos arbetaren, bättre hemliv och bättre uppfostran; utom
det värde detta äger i och för sig ur samhällelig synpunkt, är det även
för arbetsförmågan otvivelaktigt av största betydelse, men verkningarna
ta säkert en avsevärd tid, kanske generationer. Staten, som lever
genom generationerna, måste se till, att arbetarnes fysiska och andliga
vigör vidmakthålles och starkes; och även om en förkortning av
arbetstiden ej medför en omedelbar ökning i arbetsförmågan, kan den vara
lämplig ur synpunkten av dessa i framtiden liggande intressen, som
man knappast kan förvänta, att den enskilde individen skall ta
tillbörlig hänsyn till. Här finns uppenbarligen fog för en lagstiftning, sorn
bättre än den fria konkurrensen kan tillgodose det allmännas
intressen. Men om denna lagstiftning bör inrikta sig just på 8-timmarsdagen,
därom veta vi faktiskt ingenting för närvarande, och kunna väl
knappast annat än på de praktiska försökens väg få veta något därom.
Bäst vore givetvis, att, som man hittills gjort i England, ta upp olika
kategorier av arbetare och pröva med olika lång arbetstid för dem
allt efter deras olika behov.
Vad den omedelbara verkan av arbetstidens längd på arbetsförmågan
beträffar, veta vi nästan lika litet. Att den längsta arbetstiden per
dygn icke ens för en kortare tid ger det största arbetsresultatet är utan
vidare klart; för att uppnå högsta möjliga arbetsförmåga kräves i varje
särskilt fall en viss fördelning mellan arbetstid och vilotid. Vid
praktiska försök, som gjorts, har man i en del fall funnit, att
8-timmarsdagen också omedelbart lämnat ett bättre resultat än 12- eller
10-tim-marsdagen. I andra har man gjort motsatt erfarenhet. Då arbetstidens
längd betyder mindre för arbetsresultatet, där detta är beroende av
maskiner, kemiska processer o. s. v., förefaller det sannolikt, att en
allmän, schablonmässig förkortning av arbetstiden till 8 timmar icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
