- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nionde årgången. 1919 /
330

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Sankt Olof och trollet. Av Nils Ahnlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

330 NILS AHNLUND

figur framställde trolldomen. Troligen hade de rätt, om också
blott till en viss grad.

Både draken och trollet beteckna helt visst representanter för
de mörkrets makter, som den helige konungen bekämpade.
Draken med det krönta manshuvudet blev mot medeltidens slut
på sätt och vis sanktionerad av den kyrkliga bildkonsten, att
döma av den norske ärkebiskop Erik WalkendorfTs mynt, där
helgonet framställes trampande på odjuret. Enligt Cornell skulle
Olofsbilder med drakmotivet endast vara kända från senare
medeltid. Trollet skulle sålunda ha äldre anor. Dock böra
slutsatserna av det tidsförhållande, som här synes framträda,
dragas med varsamhet på grund av skörheten hos det
visserligen relativt rika materialet. De äldsta framställningarna av
Sankt Olof, hans bild å den tidigare medeltidens norska mynt,
sakna också båda de som fotapall anbragta fantasiskapelserna.
Den europeiska konsten under medeltiden, särskilt katedralernas
kungastatyer, visar oss, att vi här ha att göra med något mer
än en blott nordisk uppfinning. Men förvisso var Sankt Olofs
»däggekalv» icke endast en tom ikonografisk efterapning utan
en detalj i helgonbilden, som befruktats av den på inhemsk
grund skapande folkfantasien och som hos konstnären liksom
åskådaren förknippade sig med en legendvävnad av saftiga och
levande färger. Den fromma vördnaden nöjde sig icke med
allmängiltiga symboler. Sankt Henrik reste sig triumfatoriskt
på nacken av sin lömske baneman Lalli, och Sankt Olofs
tve-gestaltade drake avbildade även den en besegrad motståndare,
icke konungens förflutna liv, vilket skulle varit en anstötlighet
för hans dyrkares känslor, och icke heller i inskränkt och
abstrakt bemärkelse de hedendomens krafter han stred emot.
Draken framställde hans broder Harald Hårdråde, och det är icke
uteslutet, att trollet ursprungligen gjorde detsamma.

Nyckeln till gåtan ger oss den i detta sammanhang förbisedda,
i hela den medeltida Norden kända folkvisan om Sankt Olofs
underbara seglats. Om denna gäller i sanning vad den förste
upptecknaren, Anders Vedel, betygade i sin nu mer än tre hundra
år gamla upplaga av Hundred e danske viser: man har här
att skaffa med »poetiske oc icke en historiske Diet». Det är
till Vedel man nödgas återgå för att lära känna visans innehåll,
ty ehuru den länge och väl dröjde kvar i folkmun Norden
runt, synas andra självständiga uppteckningar tyvärr ha för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1919/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free