Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Sankt Olof och trollet. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 NILS AHNLUND
1722 — förtäljas sagan om Sankt Olofs skepp, som gick över
både skogar och vatten; man visade gossen »en ansenlig rämna
uti en häll vid Revsundssjön, västan Grimnäsfjärden, den man
sagt vara gjord av Sankt Olofs järnskodda fartyg, som med
häftighet seglat åt denna udde och sedan över fjällen». Det är
säkert samma häll, varom Härnösandslektorn Fale Burman
några decennier senare berättar i sin avhandling om Jämtlands
vägar (1791). Efter sägnen skulle Olof den helige ha vilat där
under sin resa genom Jämtland. Traditionen hade sålunda nu
bleknat och tappat sina färgrikaste drag, men det namn
Burman anför, »Skepparhällan», ger tillfyllest tillkänna, att den
ännu gömde mer av sitt fantasifulla innehåll än Burman synes
ha anat.
Det var intet som helst svalg befäst mellan dessa folkliga
sägner och visor och den förkunnelse i ord eller färger, som
kyrkan auktoriserade. Den mirakulösa segelfärden med dess
stänk av skämtsagans sälta har på flera håll gjorts till ämne
för kyrkomålarens konst, godlynta framställningar, där legendens
mörkare inslag hållits fjärran. Ty ett sådant inslag var dock
de två brödernas tävlingskamp. Visan, som hålles i ljusaste
ton, spränges rnot slutet helt plötsligt av en helt annan melodi,
en enstaka skärva från den sägenbyggnad, som troligen murat
själva grunden för visans tema:
Harald bleff i huen saa vred,
hand skabte sig til en orm saa led.
Och här är lösningen given till drakmotivet å Sankt
Olofsbilderna. Draken eller ormen, det är Harald Hårdråde. Kräves
bevis för att saken verkligen uppfattades så, kan även det
beviset anföras. Johannes Thomée Bureus var en man med
förtrogen kunskap om den i folksjälen kvardröjande medeltiden.
Från ett besök i Björklinge kyrka i Uppland den 2 juli 1601
har han i sina anteckningar bevarat en iakttagelse, hämtad från
ett tryckt psalterium: »Sankt Olof med yxen och Harald vid
f ött ren.»
Här öppnar sig utsikten över ett nytt legendkomplex, vars
beståndsdelar mestadels skingrats för himmelens alla väder: den
till drake förvandlade Haralds anslag mot sin broder
gudsmannen och dennes slutliga triumf — kanske först i en annan
värld — över sin onaturlige avundsman. Det är nämligen lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
