Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kolfrågan just nu och framtidsutsikterna. Av Ragnar Blomquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 RAGNAR BLOMQUIST
de engelska kolgruvearbetarna hava därför varit stora, med
avseende på både löner och förkortad arbetstid, eftergifter som
dock endast framkallat nya krav från arbetarnas sida.
Det uppgives sålunda, att instundande vinter ifråga om
bränsleförsörjningen kommer att för England bliva mera kritisk än
något föregående år, och huruvida under sådana förhållanden
England skall kunna avstå någon nämnvärd kvantitet kol för
export bör vara skäligen osäkert. Vi hava sålunda all
anledning att med uppmärksamhet följa utvecklingen av
arbetarförhållandena i England liksom frågan om gruvornas
nationalise-ring.
Vad beträffar övriga kolproducerande länder i Europa, må
Frankrikes balans mellan produktion och konsumtion först
något beröras. Före kriget konsumerades inom Frankrike 60
millioner ton per år, varav 66 % producerades inom landet, 20
% importerades från England och 7 % från Tyskland.
Kolfälten i departementen Pas de Calais och Nord blevo under
kriget delar av krigsskådeplatsen, och vissa gruvor blevo
grundligt förstörda. För att återställa några av dem beräknas åtgå
en tid av ända till 8 år. Genom denna förstörelse minskas
givetvis koltillgången i Europa på ett beklagligt sätt. Det bör
dock påpekas, att det nu pågående »sociala kriget» i de olika
länderna medför följder genom strejker, minskad
arbetsprestation m. m., vilka inverka vida menligare på kolproduktionen
än den under världskriget förorsakade förödelsen i
Nordfrank-rike.
Tyskland skall enligt fredsfördraget exportera betydande
kvantiteter kol till Frankrike, Belgien och Italien. Då därjämte
Tyskland förlorat en del av sina gruvfält och minskning i
kolbrytningen även ägt rum, bl. a. på grund av brist på
transportmedel, visar kolförsörjningen i Tyskland en fullständigt
hopplös bild. Sedan man vidtagit avsevärda minskningar med ej
mindre än 30 % och mer i kolkonsumtionen för hushåll,
järnvägar, offentliga verk m. m., återstår för den tyska industrien
endast 6 millioner ton per år. Före kriget var denna
förbrukning ej mindre än 93 millioner ton. Man motser därför de
närmaste månaderna i Tyskland med synnerligt bekymmer och
befarar, att vintern ej skall förlöpa utan oroligheter på grund
av kolnöden.
Någon frivillig export från Tyskland, exempelvis till de skan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
