Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nya bidrag till krigsutbrottets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 VERNER SÖDERBERG
utbrottets förhistoria och att lätt antyda deras allmänna art eller
graden av deras källhistoriska värde.
Den som önskar en sammanfattning av den franska
uppfattningen rörande dessa händelser kan erhålla en
lättöverskåd-lig sådan i ett arbete av Fernand Roches med titeln Manuel
des Origines de la Guerre (Paris, Editions Bossard, 1919).
Det framträder med anspråk på att vara ej en propagandaskrift,
utan ett strängt vetenskapligt och absolut opartiskt verk,
sammanfattande premisser och slutsatser i den definitiva dom i
ansvarsfrågan, för vilken enligt författaren nödiga historiska
publicerade källor rikligen finnas för handen. »Visshetselementen
äro redan nästan fullständiga», skriver författaren, och i ett
företal försäkrar den berömde Parisjuristen professor A. de
La-pradelle, en bland författarne till kommissionsbetänkandet i
ansvarsfrågan på Pariskonferensen, bl. a. följande: »På det stora
problem, som efter att ha dominerat kriget ännu dominerar
freden— frågan: vem är ansvarig för kriget? — ger M. de Roches’
bok med säkerheten av en historisk kritik, som är försiktig
men fast, omfattande i sina forskningar och vaksam vid
materialets kontrollerande, det avgörande svaret.» Han hälsar den
därför som »det nyttiga vittnesbördet av en samvetsgrann och
välunderrättad historiker» avgivet i det ögonblick, då
Pariskonferensen bereder sig att rörande krigets ursprung uttala »en
avgörande dom».
Det arbete, som framträder med så högt ställda och på
officiellt ententehåll på förhand gillade anspråk, visar sig vid
närmare granskning vara en lugnt och sakligt hållen, men
fruktansvärt ytlig sammanfattning av det i Frankrike populära
anklagelsematerialet för tesen om Tysklands hunger efter
världsvälde och dess ensamskuld till världskrigets utbrott.
Författaren utlovar, att hans arbete »ej skall innehålla något, som ej
är känt och bevisat», men icke desto mindre sväljer han
exempelvis legenden om kronrådet i Potsdam den 5 juli 1914,
förklarar dristigt (sid. 67), att Ryssland ej hyst några
erövringsavsikter på Konstantinopel, utan »taktiskt endast begärde garantier
för ständig fri genomfart» samt (sid. 70) att efter 1908
»pansla-vismen ej mera existerade annat än i Wilhelm II:s inbillning».
Hans slutsats om krigets avlägsnare orsaker blir, att Tyskland
ej var utsatt för någon »inringningspolitik», utan tvärtom självt
»praktiserade en inringningspolitik, om icke geografisk, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
