Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nya bidrag till krigsutbrottets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA BIDRAG TILL KRIGSUTBROTTETS FÖRHISTORIA 353
jör Tankositj och den obskyre järnvägstjänstemannen Milan
Tsi-ganovitj. Högre upp skulle säkerligen en förfalskare ha siktat,
och protokollens uppgifter om mördarnas serbiska
personförbindelser ha senare bestyrkts av uttalanden i fängelset utav
mördaren Princip själv till en österrikisk läkare vid namn
Pap-penheim, som efter revolutionen publicerat anteckningar om sina
samtal med den unge fanatikern.
Den på ententehåll vanliga uppfattningen, att de ledande i
Tyskland önskade kriget nästan a tout prix och att de hela juli
månad i detta syfte konspirerade med Wienregeringen, delas
även av Oman och färgar flerestädes mer eller mindre
omedvetet hans framställning av dessa veckors diplomatiska
förhandlingar. Som »den skamlösaste manövern i hela denna skamlösa
politik» betecknar han sålunda de tyska diplomaternas
försäkran, att de ej på förhand kände texten till Wienregeringens
ultimatum. Särskilt stödjer han detta omdöme på den s. k.
Ler-chenfeld-rapporten, den här nedan närmare berörda rapport från
bayerske legationssekreteraren v. Schön till greve Hertling av
den 18 juli, vilken 1918 publicerades i stympad form av Kurt
Eisner under ministern greve Lerchenfelds namn och som av
Oman kallas »ett förskräckligt dokument», vilket »avgör frågan
om skulden till kriget». Omans allmänna uppfattning om tyska
regeringens beslut att framkalla ett preventivkrig förleder honom
även att — liksom tidigare hans historikerkollega Headlam —
bestrida äktheten av Bethmann-Hollwegs kraftiga
varningstele-granl till Wien natten till den 30 juli. Dessa telegram (de voro
två, vilket Oman förbisett) inneburo en mycket stark
modererande påtryckning på Österrike och passa sålunda ej in i
schemat, vars grundtema ju är, att Tyskland snarare hetsade fram
Österrike och i alla händelser ej vid något tillfälle reellt stödde
Greys uppgörelsepolitik. Oman drives därför till den konstlade
hypotesen, att det redan i Westminster Gazette den l aug. 1914
genom Kuhlmanns försorg publicerade telegrammet »synbarligen
var skrivet i visst syfte, nämligen att vilseleda Storbritannien,
och först många månader efteråt grävdes fram som ett nyttigt
vapen i argumenteringen» (för Tysklands fredsbemödanden).
Telegrammets äkthet är numera obestridlig, och dess
publicering i Westminster Gazette förklaras naturligast därmed att den
tyska diplomatien ville ge brittiska allmänheten svart på vitt
på att man verkligen från Berlin tryckt ordentligt på Wien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
