Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nya bidrag till krigsutbrottets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att anställa undersökning om mordet. Han telegraferar den
13 juli:
Indirekt samverkan (connivence) av serbiska regeringen, delaktighet i
attentatet eller dess förberedelse och förseende med vapen bevisas ej av något; man
kan ej ens misstänka dylikt. Tvärtom finnas indicier, som vederlägga dessa
antaganden.
De andra båda telegrammen äro från österrikisk-ungerske
ambassadören i Berlin, greve Szögyeny, vilken den 25 juli
telegraferade, att man rådde Österrike att omedelbart börja
krigsoperationerna mot Serbien och ställa världen inför ett fait accompli,
samt den 27 juli uppgav, att tyske utrikesministern Jagow
framhållit för honom, hurusom tyska regeringen, då den snart skulle
översända engelska medlingsförslag, ej på något sätt associerade
sig med dessa; »den är tvärtom absolut emot deras prövning
och översänder dem blott för att uppfylla en engelsk anmodan».
D:r Wiesner har sedermera (i Österreichische Rundschau,
aug. 1919) berört sin undersökning i Sarajevo i form av en
polemik mot den av fältmarskalk Conrad inspirerade boken av
Nowak, Der Weg zur Katastrophe (Wien 1919). Där hade
påståtts, att kravet på österrikiska representanters deltagande i
Belgradundersökningarna om mordet medtagits i Berchtolds
ultimatum, enär »den misstanken låg nära till hands, att ej blott
Pasitj, utan även själva konungahuset var invecklat i
konungamordet». Denna motivering bestrider Wiesner eftertryckligt
och anför som argument bl. a. sina undersökningars resultat,
därvid bestyrkande riktigheten av telegrammet, om vilket han
yttrar:
Jag anmärker, att jag uttryckt min åsikt, med undvikande av vaga
politiska vändningar, i den straffrättsliga terminologien, för att förebygga
oklarheter, vilka voro uteslutna, när man rörde sig på de juridiska
begreppsbestämmelsernas och de processuala konstateringarnas fasta mark.
Wiesner framhåller även, att »ingen ultimatumpunkt utgår
från antagandet av någon sådan den serbiska regeringens
medbrottslighet». Hans förklaring försvagar emellertid ej det
pinsamma intrycket av att detta ultimatum trots kännedomen om
resultatet av Wiesners utredning innehöll allehanda
förolämpande uttryck om sammansvärjningens utveckling i Belgrad
»inför den serbiska regeringens ögon» o. s. v. Från officiell
tysk sida har om denna episod endast framhållits, att Wiesners
rapport »aldrig bragts till kännedom i Berlin», något som i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
