Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nya bidrag till krigsutbrottets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 VERNER SÖDERBERG
världen. Man finner, att dess sanningskärna helt enkelt är, att
kejsar Franz Josef den 5 juli lät genom Szögyeny till Wilhelm II
överräcka en handskrivelse och ett memorandum om läget
på Balkan, att kejsaren på eftermiddagen hade ett samtal om
dessa aktstycken med Bethmann-Hollweg och tjänstförrättande
utrikesministern Zimmermann samt att de besvarades genom
en instruktion av 6 juli till tyske ambassadören i Wien och
genom en från Bornholm den 14 juli till Wien avsänd
kejserlig tysk handskrivelse, vilka samtliga akter in extenso
återgivas.
Franz Josefs handskrivelse klagar över den allserbiska
propagandan och Rumäniens vacklande förbundstrohet. Som
möt-drag mot de ryska planerna på ett Balkanförbund förordas
Bulgariens anslutning till trippelalliansen och varningar i Bukarest
mot närmande till Serbien, vilken »kärnpunkt för den
pansla-vistiska politiken» borde »utplånas som politisk maktfaktor».
Samma idéer utvecklas närmare i det före Sarajevomordet
uppsatta memorandum, som samtidigt överlämnades med några
efter mordet tillfogade slutrader, betonande nödvändigheten
för monarkien att »med beslutsam hand sönderslita de trådar,
som dess motståndare vilja förtäta till ett nät över dess huvud».
Bethmann-Hollwegs telegram till ambassadören Tschirschky
lovar, om än med uttalad tvekan rörande Bulgariens och dess
härskares pålitlighet, tyskt stöd för anslutningstanken liksom
för de varnande föreställningarna till Rumänien. Om Serbien
säges till slut helt kort, att kejsaren ej kan taga ställning till
dessa frågor, »enär de undandraga sig hans kompetens», men
att Franz Josef kan lita på att kejsaren »i samklang med sina
förbundsplikter och siri gamla vänskap skall troget stå vid
Österrike-Ungerns sida». I handskrivelsen uttalar sig kejsar
Wilhelm själv i ungefär samma ordalag, om Serbien dock
tillfogande, att han anser det för en självbevarelseplikt för alla
kulturstater att med alla maktmedel möta handlingens
propaganda samt att han inser nödvändigheten att befria monarkiens
sydgräns från det »svåra tryck», varmed den hotas av den
pan-slavistiska agitationen.
De tyska svaren tillförsäkrade, som man finner,
Österrike-Ungern förbundstroget stöd i de faror dess inskridande mot
Serbien kunde medföra, men ingingo ej närmare på sättet för
detta inskridande. Den österrikiska handskrivelsens överbring-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
