Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nya bidrag till krigsutbrottets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA BIDRAG TILL KRIGSUTBROTTETS FÖRHISTORIA 359
are, utrikesminister Berchtolds kabinettschef greve Hoyos,
upplyses ha i sina konferenser med Zimmermann framställt »rent
personliga åsikter, vilka innefattade förvärv av serbiskt område
och rentav en uppdelning av Serbien», men senare försäkrade
utrikesministeriet i Wien, att det »ej delade dessa», och i
handlingarna ha de ej satt några spår.
Tyske rikskansleren Bethmann-Hollweg har i sina
Betrach-tungen zum Weltkriege (l, Berlin 1919) helt kort berört
dessa händelser (sid. 133—35) och utöver aktreferatet tillfogat
några detaljer från sitt och Zimmermanns samtal med kejsaren
i parken vid Potsdam. Kejsaren hade sagt, att det ej vore
Tysklands uppgift att »råda bundsförvanten vad som vore att göra
efter blodsdådet i Sarajevo»; »daruber musse Österreich-Ungarn
selbst bescheiden.» Man borde avstå från direkta rådslag redan
för att motverka, att denna strid växte ut till en internationell
konflikt, »men kejsar Franz Josef måste veta, att vi också i
allvarets stund ej skulle överge Österrike-Ungern». Jagow
tillägger i sina memoarer (sid. 103—104), att man från Berlin tillrått
»att sammanställa det belastande materialet mot Serbien för att
övertyga Europa om dess skuld» och att man även förordat en
skyndsam demarche »under det ännu friska intrycket av
mordgärningen». Någon carte blanche hade man ej givit, utan
begärt att hållas orienterad; att på förhand få veta, »vart resan
gick». Det långa dröjsmålet i Wien förklarar han därmed, att
man där ej ville låta demarchen i Belgrad sammanfalla till tiden
med Poincarés besök i Petersburg (19—23 juli).
De tyska löften om förbundstrohet, som givits, ansågos i Wien
tillräckliga för att uppmuntra även till en militär straffexpedition
mot Serbien. En säkerligen fullt korrekt relation i
Wientidningen Morgen(8sept. 1919)redogör för det gemensamma
ministerråd, som hölls i Wien den 7 juli, alltså efter vunnen
kännedom om Tysklands svar på den två dagar tidigare gjorda
framställningen. Alla närvarande utom en — greve Tisza —
förordade, att »kraven till Serbien skulle göras så stora, att man
kunde förutsätta, att de måste avslås, för att på så sätt bana
väg för en radikal lösning i form av militärt ingripande». Tisza,
som varnande påpekat risken av ett europeiskt krig, lyckades
blott genomdriva, att ingen mobilisering skulle ske, förrän
»bestämda krav förelagts Serbien och av detsamma avvisats samt
därjämte ett ultimatum framställts».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
