Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nya bidrag till krigsutbrottets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
860 VERNER SÖDERBERG
Om huru långt dessa »bestämda krav» — vilka fastställdes
vid ett nytt ministerråd den 19 juli — under utformningen
del-gåvos Berlin har som bekant en livlig polemik förts. Mest
ingående uttalar sig därom den omstridda rapport, som Bayerns
charge d’affaires i Berlin, legationsrådet H. von Schön, den 18
juli sände bayerske ministerpresidenten greve Hertling.
Rapporten publicerades efter revolutionen i oktober 1918 av Kurt
Eisner med rätt betydliga, delvis tendentiösa uteslutningar och
under envoyén greve Lerchenfelds namn. Originalet kom först
efter Eisners död till rätta och finnes ordagrant avtryckt i
Deutsche Allgemeine Zeitung 10 aug. 1919 (n:r 382). Mycket har
skrivits om Eisners »förfalskningar», som skulle betaga detta
avslöjande dess förnämsta betydelse, och vid en jämförelse
mellan de båda versionerna finner man lätt, att Eisner, driven av
sin iver att kompromettera den gamla tyska regeringen,
utelämnat allt vad Schön meddelat om regeringens livliga intresse för
att lokalisera striden och undvika ett europeiskt krig, d. v. s.
raka motsatsen till vad man på ententehåll ansett
»Lerchenfeld-rapporten» bevisa. Däremot återfinnas i den autentiska rapporten
oförändrade de viktiga meddelanden, som Schön återgav efter
Zimmermann om det väntade innehållet av Österrikes ultimatum
(krav på en proklamation med avståndstagande från allserbisk
propaganda, undersökning i Belgrad under medverkan av en
österrikisk ämbetsman, inskridande mot alla deltagare i den
storserbiska rörelsen). Detsamma gäller Schöns egen tillfogade
reflexion, att Serbien ej kunde acceptera »dylika med dess
värdighet som självständig stat oförenliga fordringar» och att
följden därför bleve krig samt att man i Berlin vore »fullt med på
att Österrike begagnar det gynnsamma ögonblicket, t. o. m. med
risk av vidare förvecklingar», bland vilka rapporten längre fram
uttryckligen nämner »faran för ett krig med Ryssland». Schöns
rapport, vilken som sagesman förutom Zimmermann åberopar
»Balkan- och Trippelalliansreferenterna i utrikesministeriet och
österrikisk-ungerska ambassadrådet», bevisar icke, att man i
Berlin önskat ett europeiskt krig, men däremot, att man i
allmänna drag på förhand kände ultimatumets huvudpunkter och
att man ej avrått Wien från militärt ingripande, detta i
optimistisk tro på att kriget skulle kunna lokaliseras genom
bindande utfästelser att lämna Serbiens territoriella integritet
orubbad. Samma uppfattning får man av Bethmann-Hollwegs och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
