Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Platon och samhället. Av Karl Thunell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 367
?>Då jag var ung, hände det mig detsamma som många andra. Jag ämnade,
så snart jag kunde råda rnig själv, gå raka vägen till det politiska livet. Men
vissa för staten ödesdigra händelser kommo emellan, på följande sätt. Vart
dåvarande, av många tadlade statsskick, genomgick en grundlig förändring,
som leddes av femtioen män. Tjuguen förvaltade vissa ämbeten, men de trettio
övriga gjorde sig till envåldshärskare i staten. Några av dem voro
anförvanter eller vänner till mig, och dessa uppmanade mig genast att taga del i deras
verksamhet, som tycktes väl anstå mig. Och med min ungdom var det väl
icke märkvärdigt, att jag trodde, att deras förvaltning skulle föra staten från
orätt till rätt, och därför med spänd uppmärksamhet följde deras
förehavanden. Och jag såg, hur de inom kort tid kommo det gamla statsskickets tid
att framstå som en guldålder — såg det ej minst därigenom, att de befallde
en äldre vän till mig, Sokrates (som jag väl nästan vågar kalla den
rättrådigaste av sin samtid), att tillsammans med några andra med våld föra en
medborgare till döden, för att Sokrates, om han ville eller ej, skulle inblandas i
deras åtgärder. Men han lydde icke utan vågade allt hellre än att bliva
delaktig i deras ogärningar. Då jag såg detta och mycket annat av samma art,
vämjdes jag och drog mig undan tidens ondska. Kort tid därefter störtades
de trettio och deras stat. Och om jag också nu var mer tveksam än förr,
greps jag likväl åter av längtan efter allmännyttig och politisk verksamhet.»
Denna politiska böjelse är ingalunda överraskande. Varje athensk
medborgare, som icke var alltför fattig, lämnade grovarbetet i
hemmet eller i yrket åt sina slavar och tillbringade själv större
delen av dagen på torget eller i någon offentlig lokal, där han
träffade bekanta i mängd och kunde tillfredsställa sin grekiska
pratsamhet. Naturligtvis kannstöptes det oerhört — alla tillhörde ju
Demos, det suveränt styrande folket. Folkförsamlingen utgjordes
främst av hopen i släden, som efter ledarens anvisningar röstade
enligt sina intressen. Däremot stod Athens konservativa och ofta
jordägande adel, intensivt fronderande mot demokratien, med
sympatier för dess ärkefiende Sparta och härskartraditioner från gamla
tider. Till denna förnäma krets, från vilken envar, som med eget
arbete förtjänade sitt uppehälle, var utestängd, hörde Platon genom
sin härstamning på mödernet. Hans förfäder voro Athens högsta
ämbetsmän redan under 7:de årh., och Solon var genom gifte
befryndad med ätten. Platons morbror Gharmides tillhörde det
oli-garkiska partiet och föll i partistriderna 403, men släktens stora
namn var hans mors kusin Kritias, en rik och begåvad litterat och
politiker — litterär begåvning var ärftlig i familjen — som efter
växlande politiska öden slutligen blev ytterlighetsmannen bland de
trettio tyrannerna.
Vi ha inga utförliga underrättelser om Platons barndomsår.
Wila-mowitz ger därför en omfattande skildring av grekisk uppfostran i
allmänhet, sådan den också kommit Platon till del, blott med den
skillnaden, att han fick lära sig litet mer än vanligt. Den moral,
som han under uppväxtåren fick lära sig anse för den rätta —
dylik undervisning från äldre släktingars och vänners sida var ett
viktigt element i uppfostran — var en strängt konventionell
herremoral, som mera tog hänsyn till gärningar än till sinnelag. Liksom
på Homeros’ tid rikedom var ett personligt företräde, så också på
Platons: för att leva rätt måste man vara en grand seigneur. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
