Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 30. 9. 1919 - Europas förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 DAGENS FRÅGOR
miska räddning ur malströmmen på bekostnad av grannen och på
bekostnad av det internationella ekonomiska sambandet utan tanke på
att detta dock är huvudvillkoret för att Europas folkmassor över
huvud skola kunna åter komma till något så när drägliga
levnadsvillkor.
Tillståndet är i själva verket mer än dystert. Det är ej endast i
Ryssland, som’ ekonomisk desorganisation råder, om den också där
nått sin höjdpunkt. Järnvägssystemet har under kriget i stora
delar av Europa rivits upp eller nötts ut till den grad, att denna
livsnerv inom den nutida ekonomiska organismen nästan upphört att
fungera. Den omedelbara följden har blivit hotande livsmedelsbrist
och hungersnöd i icke-livsmedelsproducerande trakter värre än
någonsin. Och detta även, om överflöd av livsmedel stode till buds
på andra håll. Det är under sådana förhållanden givet, att de
normala transporterna för industrierna av råvaror och produkter måste
utebliva. Lägg därtill bristen på tonnage, och den industriella
desorganisationen är redan av denna anledning lätt förklarad. Resultatet
blir ett tillstånd, där behoven efter näringslivets alster äro skriande,
men fabrikerna stå stilla och de arbetslösas skaror växa. Och denna,
olycka inskränker sig icke endast till det land, där den först
uppträder, utan sträcker sina verkningar över resten av Europa, jå ännu
längre. Om kontinentens industri icke kommer i gång, blir det t. ex. ej
möjligt för denna att sända varor till England; om kontinenten ej
kan sända varor till England, kan detta ej heller exportera några
dit, och hela den del av det engelska näringslivet, som är beroende
av denna marknad blir desorganiserad. Men detta återigen påverkar
de länders näringsliv, som i England har sin bästa kund, och så
vidare undan för undan. För att Europas näringsliv skall komma
på fötter fordras sålunda i första hand, att
kommunikationsväsendet — icke blott i ett eller annat land utan över hela linjen —
åter sättes i stånd att fylla sina livsviktiga funktioner. Men hur
skall detta kunna ske i lamslagna och ödelagda länder utan
internationella kraftansträngningar av ett slag, som synes ligga ej blott
de nu styrande utan även folken fjärran?
Men även kommunikationsväsendets återuppbyggande hjälper ej
långt, om ej den internationella handelns nödvändigaste vehikel,
penningväsendet och kreditväsendet, reses ur sin nuvarande förödelse.
Kulturländerna hade efter mångahanda ansträngningar under
senare hälften av 1800-talet lyckats b}rgga upp ett penningväsen faktiskt
baserat på en gemensam grundval, guldmyntfoten. Härigenom hade
åstadkommits, att variationerna i de olika ländernas penningvärde
begränsats åtminstone till de hittills relativt måttliga variationerna i
guldets värde och framför allt att deras olika penningsystem fått en
gemensam basis, så att förändringar i ett lands penningväsen i
förhållande till andra länders endast kunde ske inom ytterst snäva
gränser. Sjönk penningvärdet inom ett land, blev följden därav
omedelbart ett utflöde av guld, som föranledde åtgärder till jämviktens
återställande. Nu har icke blott guldet på grund av den kollossala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
