Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 30. 9. 1919 - Nationalitetsstriden i Finland - De baltiska småstaternas framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 381
det intimaste förknippat med frågan om den svenska nationalitetens
ställning och betydelse där i landet.
Bland krigets politiska följdproblem arta sig
inga att bli mera svårlösta än de ryska. Vid
detta laget börjar det gå upp för ententens statsmän, att Rysslands
rekonstruktion icke är ett verk på blott några månader utan kräver en
omfattande tid, ifall därav skall bli något bestående till de ryska
folkens gagn och till den allmänna samlevnadens fromma. Det stora
ryska riket befinner sig nu under en upplösningsprocess, helt
motsvarande 1600-talets smutnoje vremja. Möjligt är, att en samlad stark
militärmakt under Koltjak, Denikin eller någon annan nutida
efterföljare till nationalhjältarna Kosma Minin och Posjarski skall, allra
helst med utländsk hjälp, kunna betvinga de värsta oroselementen
och skapa något surrogat för statlig ordning i ett nödtorftigt
resti-tuerat Ryssland. Men bortsett från dem, som efter gammal
fördärvlig tradition blott vilja i Ryssland ha en städse stridsfärdig soldenär
att falla besvärliga och fruktade grannar i ryggen, har Europa intet
intresse i att här återinsätta en ren våldsmakt, som mot kuvade folk
och svaga angränsande stater förnyar det tsaristiska Rysslands från
tatarerna ärvda erövringspolitik. För övrigt, när det särskilt i
Frankrike talats om nödvändigheten att i så full utsträckning som möjligt
återställa det forna väldiga Ryssland, bör man icke kunna förbise,
att detta program skulle skarpt strida mot de politiska principer,
som nu allmänt proklamerats. Det vore den mest parodiska
upplösning av Wilsons stora aktion för tryggad internationell rättsordning,
därest denna ordnings allmännast erkända grundlag — om de
existensmöjliga folkens självbestämmanderätt över sina öden — visserligen
skulle tillämpas för att spränga sönder Österrike-Ungern och skarpt
beskära Tysklands gränser men ej för att frigöra nationer, vilka sedan
sekler slitit ont under Rysslands tunga hand. Lika obetingat, som
det skulle hälsas med tillfredsställelse, om det moskovitiska
kärnlandet kunde återföras till frid och laga skick under en solid inhemsk
regering, lika litet kan det tilltala någon fördomsfri och opartisk,
därest vi blott få en ny upplaga av Peter I:s, Katarina II:s och
panslavis-ternas »heliga Ryssland» med dess inre förtryck och yttre
aggressivitet.
Av allra största intresse för det västra Europa är den närmast
förestående utvecklingen i de Östersjöns kustländer, som ofta
sammanfattas under termen Balticum, d. v. s. området från Finska viken
i norr till det återupprättade Polen i söder. Här ha trenne skilda
folkslag under de sista åren sökt ordna sig på självständig fot och
med republikansk styrelseform: esterna ha sålunda utropat
republiken Estland, letterna i Livland och Kurland sammalunda sin
republik Lettland (Latvia), slutligen har det forna Litauen (Litva) åter
proklamerats av litauerna. Uppgifterna om den befolkningsstyrka,
som ligger bakom rörelserna, äro mycket osäkra: för esterna räknas
med l million eller något hundratusental därutöver, för letterna med 11/2
De baltiska
småstaternas framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
