Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 30. 9. 1919 - De baltiska småstaternas framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 383
erkännande, men detta har prägeln av interimistisk åtgärd i avvaktan
på slututvecklingen inom Ryssland. Med hänsyn till denna åter har
hittills dominerat de franska patrioternas och de franska
småkapitalisternas konvergerande iver att se ett ryskt välde återställt, vilket
kunde på en gång vederhäftigt svara för Frankrikes utlånade kapital
och fullfölja rollen av militärvakt mot Tyskland. Ur dessa
synpunkter har man icke nöjt sig med omsorgen för att Rysslands vägar till
Östersjön ej böra helt avstängas, utan man har överhuvud visat
o-vilja mot alla uppgörelser, som kunde definitivt skilja territorier från
det gamla ryska väldet: de svårigheter, som mött det i alla
hänseenden bättre situerade Finlands fulla erkännande, äro synnerligen
karaktäristiska härvidlag. De baltiska småstaterna ha sålunda rönt
uppmuntran jämnt så långt, som deras medverkan mot
bolsjevikregemen-tet kunnat behövas och påräknas, men att därutöver få dem någon
självständig roll tillerkänd har hittills visat sig mycket besvärligt —
så besvärligt till och med, att Förenta Staternas specielle expert på
fredskongressen för dessa angelägenheter, Mr. S. E. Morison,
uppgives ha lämnat kongressens baltiska kommission, sedan han funnit
omöjligt att tränga igenom med en principiell lösning. Som en direkt
följd av denna kongressens hållning torde man böra betrakta de
underhandlingar orn uppgörelse med Sovjet-Ryssland, vilka vid mitten
av september månad d. å. begynt mellan representanter för de
baltiska staterna och Finland.
Tydligt bör under alla omständigheter vara, att världen icke är
betjänt med ett kroniskt orostillstånd. Liksom dagens härskare, om
de förmådde se kallt och fördomsfritt, måste säga sig, att en
stabiliserad statsordning inom Tyskland är ett allmänt intresse av främsta
rang, så borde de med hänsyn till det blygsammare men därför ej
betydelselösa Balticum förstå, att intet gagn men väl mycken skada
vållas, därest osäkerheten där blir varaktig. Det gamla Ryssland
har genom sin förtrycksregim, som fortsattes av Kerenskis
republik, sörjt för att inga rättsgrunder för dess fortsatta välde kunna
erkännas; därom finnes tillräcklig upplysning i fransmannen Gaston
Gaillards bok L’Allemagne et le Baltikum (Paris 1919) — en
intressant och rikhaltig fastän ingalunda otadlig studie. Samme förf.
uppvisar även, vad åtminstone för svensk publik icke är någon
nyhet, att den baltiska frihetsrörelsen nu till väsentlig del är en
fortsättning av bondestormen 1905 mot den tyskbördiga adeln, en
omständighet som borde vara ägnad att lugna åtskilliga västerut rådande
farhågor. Läget har av allt att döma varit rätt snarlikt Finlands
för två år sedan, då andra staters klenmodighet eller ohåga att bistå
mot det sönderfallande Ryssland tvang att taga hjälpen, där den
kunde fås.
Det närmaste problemet, att ordna de nya staternas fulla
erkännande och inbördes avgränsning, har som ovan framhållits sina
vanskligheter men kan icke med god vilja vara oöverkomligt. Ju förr
man skrider därtill och ju ärligare vilja, som därvid visas att utan
bihänsyn trygga framtiden, desto lättare skall det vara att just nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
