Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 30. 9. 1919 - »Farliga fläckar» - Antikstudiet och museerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 887
krav på större delen av Banatet samt tjechoslovakernas och
ukrainar-nas begär efter nordöstra Ungerns karpatiska högland .(E).
De »farliga fläckarnes» tillvaro ger den samvetsgranne iakttagaren
åtskilligt att tänka på. Den optimism som stod att märka, då
fredskonferensen började sitt verk, har försvunnit, sedan det blivit klart,
att den slagnes framtvungna bifall till segrarens krav icke medförde
det efterlängtade lugnet. Efter freden med Tyskland befinner Europa
sig icke i fred utan invecklat »icke i ett stort men något som liknar
tjugu små krig», skriver Simonds. Och han skildrar detta nya
krigstillstånd med följande ord: »Tvåhundra miljoner människor äro ännu
utsatta för en fasansfull tortyr genom bolsjevismen, som proklamerat
fiendskap mot västerns civilisation och visat prov därpå. Sjuttio
millioner tyskar i det gamla Tyskland och det nuvarande Österrike
äro dolska och ruva på hämnd. Nära fyrtio miljoner italienare hata
Frankrike och England med ett lika intensivt hat, som de kände
mot Österrike för endast fem år sedan. Inemot femtio millioner av
de nyligen befriade nationaliteterna kämpa med varandra och med
åtminstone en av stormakterna för sina resp. ’platser i solen’».
Härtill kan läggas hurusom ändlösa strejker störa det inre lugnet till
och med i de segrande länderna och försvåra det
återuppbyggnadsarbete, som kräves. Hoten mot vår världsdel äro trots frederna
långt ifrån avlägsnade, och det vore en farlig illusion att i
Pariskonferensens hittillsvarande resultat se ett realiserande av
fredsmäk-larnes ofta proklamerade goda vilja.
Det skulle ha varit omöjligt att utgiva en bok som
denna för några år sedan på annat än ett
världsspråk, skriver Carlsbergsglyptotekets mångsidigt lärde direktor, d:r
F. Poulsen, i förordet till sitt omtalade verk Oraklet i Delphi.
Och de ord som Poulsen i fortsättningen ägnar »det litteraere
Stor-skandinavien» och lyckan att »engång i sit Liv kunne koncentrere
sig om en stor och kser Opgave paa sit eget Modersmaal» — dessa ord
hänga tydligen nära samman med önskningar och strävanden, som
lockade honom att till svenska studenter rikta en inbjudan till en
arkeologisk kurs i Ny-Carlsbergs glyptotek denna vår. I själva
verket innebar denna inbjudan ett uppslag till fortsatt och vidgat
samarbete, som måste synas högst beaktansvärt. Det är självklart, att
världskriget fört med sig en viss instängdhet, särskilt för studenter,
vilkas ämnen förut just genom internationella förbindelser och
internationell organisation genomleft en tid av sällsynt mångsidig
utveckling. I hög grad gäller detta den klassiska fornkunskapen. Desto
mer befriande tedde sig kursen i Köpenhamn: klart ådagalade den,
huru rikt utbyte samfärdsel mellan de nordiska universiteten kan
ge. D:r F. Poulsen och den svenske ledaren prof. M. P:n Nilsson
ha för visso genom sitt arbete för detta gagnat en sak, vars värde
ej ens förnyad internationell organisation borde få undanskymma.
Det kan synas, som om Garlsberg-glyptotekets existens giorde
klassisk-arkeologiska kurser i Köpenhamn till ett särfall. Betingelserna
Antikstudiet oeh
museerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
