Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 30. 9. 1919 - Antikstudiet och museerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 DAGENS FRÅGOR
äro ju sällsynt gynnsamma. De fleste, som besökt Köpenhamn, ha
väl hågkomster kvar från Glyptoteket: arkaisk grekisk konst; hög
klassisk skulptur, ett par grekiska original och i övrigt kopior från
romersk tid i stort och belysande urval; grekiska porträtt,
Aristoteles, Menander; livligast kanske tecknar sig för minnet Glyptotekets
romarrad med sträva republikaner, med Augustus, Pompejus och
deras samtida; så senfödda republikdyrkare, som ordnat sin yttre
habitus efter den apoteoserade gamla tidens smak, sparsamt
företrädda bland följare av dagens mod. Marcus Aurelius och hans
män möta med filosofskägg och filosofminer; vidare soldatkejsarne,
ovårdade frontsoldater, ofta barbariska anleten, som märkligt teckna
de sista århundradenas inre utarmning och koncentrering kring
gränsernas värn. Det finns väl få saker, som mera omedelbart kunna
locka till studiet av romerska historien än denna karaktärsfulla levande
rad. Bland dessa samlingar ägde d:r Poulsens kurs rum. Ett
utdrag av schemat må teckna övningarnas gång. D:r Poulsen
genomgick bl. a. medlen för datering av de romerska porträtten,
demonstrerade den arkaiska salen, de grekiska originalen från högklassisk tid.
Han ägnade ock förfalskningar och lagningar en särskild behandling
och samlade kursdeltagarne till studium av Glyptotekets sista förvärf,
en grekisk originalstaty från Epidauros. Den egyptiska samlingen
förevisades av den kända egyptologen fröken Mogensen. Utom
Glyptoteket besöktes den nya franska impressionistsamlingen i
Ordrup-gaard (behandlad av Fåhraeus i sista bandet av Kunstmuseets
Åars-skrift) och dessutom vassamlingen i Nationalmuseet. Här hade
professor Blinkenberg och museiassistenten, d:r Friis Johansen, ordet.
Den vore värd ett eget kapitel också, denna Nationalmuseets samling,
så utomordentligt instruktiv som den blivit genom inköp under senare
tid. För visso, kultiverat danskt konstintresse under de sista tiotalen
år ha gjort Köpenhamn till en klassisk ort för studiet av antik
konsthistoria. Klassisk-arkeologiska kurser i Köpenhamn äro i den
meningen alltid ett särfall. Men utbytet av personligt samarbete och
personliga intryck av lärare och kamrater kvarstå, även där så
speciellt gynnsamma förutsättningar som i Köpenhamns antikmuseer
bortfalla. Även detta torde deltagarne i den här omtalade kursen
enstämmigt bekräfta: en av dem, docenten Axel W. Persson, har redan
i pressen uttalat sig (Sv. Dagbl. 29 juni 1919) och under titeln »ett
praktiskt uppslag till skandinaviskt samarbete» bl. a. gjort följande
uttalande:
»För dylika studiekurser kräves det ej nödvändigtvis konkreta föremål att
anknyta till; det vore tänkbart, att en lärare jämte lärjungar flyttar över till
ett annat universitet för att under någon tid intensivt bedriva studier inom
därvarande lärares speciella forskningsområde. Hur det än är, så har det
talade ordet en särskild inneboende kraft, som aldrig det tyckta får — de
förhålla sig på samma sätt inbördes, som det konkreta föremålet till dess
afbildning — och sedan man en gång lärt känna en persons sätt att tala blir ock
det tryckta ordet mera personligt.»
Ett utmärkt bevis för hur akademisk undervisning för en längre
tid kan överflytfas, har professor Vilhelm Lundström givit. 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
