Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 30. 9. 1919 - Bülow och Bethmann-Hollweg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 393
internationella läge, sådant det tedde sig vid hans ämbetstillträde, i
mycket mörka färger. Enligt hans mening kännetecknades det av
ett allmänt *Misswollen» mot Tyskland från alla med tyskarna icke
förbundna stormakter. Förbindelserna med brittiska kabinettet inskränkte
sig till »reglering av de formaliteter, vilka ömsesidiga förbindelser
mellan två icke i krig med varandra varande stater föra med sig»,
och i alla frågor, som kunde leda till konflikter, såg sig Tyskland
»ställt gentemot» den världspolitik, som fördes av den slutna
koncernen England-Ryssland-Frankrike och som ej blott överallt lade
stenar i vägen för de tyska önskningarna, utan även systematiskt
och med framgång arbetade på att draga Italien över till sig från
Trippelalliansen. Kittet i koalitionsbyggnaden var »koalitionsmakternas
genom Englands do-ut-des-politik etablerade intressegemenskap och
varje enskild makts antagonism mot Tyskland». För Tyskland
återstod i detta prekära läge endast att »försöka bryta huvudfaran av
den fransk-ryska allians, som Tyskland ej kunde spränga, genom att
den engelska krediten för tvåmaktsförbundets antityska politik
förminskades». Enda medlet härför var ett försök att komma till
samförstånd med England. Försöket gjordes, och man enades om en
kolonial uppgörelse, men vad som misslyckades var »att genom
samförstånd med England bryta ut gifttänderna på den rysk-franska
alliansen». När därför den serbiska krisen växte ut till en stor
europeisk konflikt, ingrep även England i kriget, »enär det i England
ansågs vara ett brittiskt intresse att hålla sin hand skyddande över
Frankrike». Det utsäges aldrig direkt i Bethmann-Hollwegs
framställning, men genomgår den dock som en röd tråd, att denna
händelseutveckling, sådana förhållandena redan under hans företrädares
tid gestaltat sig, i själva verket var oundviklig.
Dessa betraktelser av ex-kansleren på Hohenfinow föranledde ett
rätt nervöst genmäle från hans närmaste företrädare, slottsherren på
Klein-Flottebeke Bernhard von Bulow. Dennes replik fick formen
av ett brev till hans journalistiske fläns Ächates, huvudredaktören
för Hamburger Fremdenblatt Felix von EckardL Brevet är daterat
den 21 juni 1919, men publicerades i Eckardts tidning först den 24
augusti.
Bulow uppfattar det som ett förkastligt försök att »skjuta över
ansvaret på andra», när Bethmann-Hollweg enligt hans mening framställt
läget i juni 1909, då rikskanslersskiftet skedde, såsom * hopplöst».
Bulow medger, att underlåtenheten att förnya Bismarcks
återförsäk-ringsfördrag med Ryssland fått den rysk-franska alliansen till
oundviklig följd och att Tysklands ekonomiska uppsving jämte den
därmed sammanhängande flottpolitiken försvårat och skärpt
förhållandet till England. Han bestrider, att detta förhållande 1909 var så
dåligt som Bethmann velat göra troligt. Redan på Bulows tid hade
grundstenen lagts till avtalen om Bagdadbanan och de portugisiska
kolonierna, och varken Tangerepisoden, för vilken han »aldrig avböjt
ansvaret», eller Delcassés störtande hade i Frankrike känts så bittert
sorn »Panthersprånget till Agadir», vilket ju också »förde med sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
