Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 30. 9. 1919 - Engelska krigsvinster och franskt missnöje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 399
1910 att bevilja några koncessioner till andra makter utan
beskyddar-nes tillåtelse. 1911 undanröjdes amerikanaren Shuster, vilkens
verksamhet hotade att bringa reda i Persiens finanser och därmed
minska området för beskyddarnes manipulationer, och 1912 förenklades
situationen ytterligare genom att ett ultimatum framtvingade Persiens
erkännande av integritetsskyddet, varigenom landets oberoende var
definitivt »ordnat».
Vid krigets utbrott tvangs sålunda Persien att proklamera sin
neutralitet, vilket hade den största betydelse för att hejda rörelsen för
eit »heligt krig» från muhamedanismens sida, men därigenom
besparades Persien ingalunda krigets börda, då ryssarne bibehöllo sin
ockupation och turkarne därför sökte driva undan dem. Sedan den
ryska revolutionen befriat Persien från det ryska trycket men också
England från meddelägaren i den persiska integriteten låg vägen
öppen för den engelska politiken, och efter segern över Tyskland
började ytterst hemliga och för Frankrike hemlighållna förhandlingar
med Persien. Den »öppna diplomatien» i Paris ställdes inför ett
fullbordat faktum. En persisk delegation, vilken innefattade Persiens
utrikesminister, begav sig till Paris och gjorde de största
ansträngningar för att få deltaga i fredsförhandlingarna, men England lyckades
fullkomligt hålla Persien undan.
Mot ett lån på två millioner pund, vilket skall löpa med 7
procents ränta, har nu England förvärvat sig rätten att fortfarande
respektera Persiens integritet, att »tillhandahålla sakkunniga
ämbetsmän för Persiens förvaltning», att lämna officerare och utrustning
för ett persiskt gendarmeri och att samarbeta med persiska
regeringen i fråga om järnvägsbyggnader. »Båda regeringarna ha även
överenskommit orn att tillsätta en gemensam kommitté för att
revidera tullsatserna.»
Denna överenskommelse är uppenbarligen, för att tala med Spectator,
fullkomligt oegennyttig från Englands sida, och man är »particularly
sorry» över att några franska tidningar angripa den med en viss
bitterhet.
För så vitt vad som nu gjorts blir beståndande, har England
lyckats att från Birma till Godahoppsudden ordna ett engelskt välde,
där blott några obetydliga enklaver, lydande under andra makter, göra
intrång. Och striden har stått bitter om den ytterligare avrundning
i Syrien, som England eftersträvat. Avgörandena där skola väl i
någon mån för Frankrikes vidkommande avbalansera de lika vitt som
sjömannen Sinbads resor sig sträckande vinningar, som England
skördat. Persien, Mesopotamien och största delen av det
utomordentligt värdefulla Tyska Östafrika med de enda områden under
tropikerna, i vilka en vit befolkning kan slå rot, och allt detta som
länkar i en och samma kedja — allt detta ter sig ju som en
sagolik vinning. »Freden utan annexioner», har blivit en fred med så
rika sådana, att medan ännu två av fredsfördragen äro oskrivna den
nya heliga alliansen gripes av inbördes tvivel på sin helighet.
Turkiets delning hotar sålunda redan sämjan mellan de båda inti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
