Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Åbo och dess pånyttfödda akademi. Av Sam Clason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 SAM CLASON
Westermarcks, lämnade djupa intryck. Att referera dem blott
i brottstycken gör dem ej rättvisa. Vad Finland och världen
genomlevat, och vad de nu ville hoppas och vänta, satte
givetvis starka spår däri. Man fäste sig vid erinringarna, huru
även tidigare högskologrundande hos den svenska stammen i
Norden — grundläggandet av universiteten i Upsala, Dorpat,
Åbo, Lund — skett i samband med tider av storm och oro
och under därav frammanade starka nationella rörelser.
Kraftigt betonades självfallet vad som redan ovan antydts om den
nya akademiens betydelse för hela Finland såsom förmedlarinna
genom det svenska språket och den svenska odlingen av landets
kulturella förbindelser med västerlandet. Det påmindes ock,
hurusom just denna Finlands västerländska kultur under
förtryckets årtionden hållit dess folk uppe och kanske mer än
något annat tillvunnit det den stora västeuropeiska kulturvärldens
sympati och stöd i kampen mot godtycke och barbari.
Framtidsblickar anknötos bland annat verkningsfullt till de
internationella kraven på ett förbund mellan folken, där rättfärdighet
skulle vara ledstjärna, och vari ej blott de små nationernas
rätt att leva sitt eget liv skulle hägnas, utan ock inom de olika
länderna nationella minoriteter tryggas mot allt nationalistiskt
majoritetsförtryck. Vackra och väl motiverade ord talades ock
om en akademis allmänna betydelse. Man glömde ej de
maningar till en kullurens självbesinning, som de gångna åren
varit egnade att inskärpa, men man såg förhoppningsfullt på
det vetenskapliga arbetets förmåga att uppfostra till allsidigt
tänkande och därigenom motverka förhastade passionsutbrott, att
fördjupa livssynen och att genom den självförnekelse det kräver
främja en ideell livsåskådning.
Såsom en mäktig underström både i dessa tal och i hela
festen vällde också erinringarna om huru landet vunnit sin
frihet och vad delta betydde. Friheten gavs »icke som en
nådeskänk», endast »som en nyck av ödet». Den hade visserligen
till förutsättning händelser, som »icke berodde av oss själva,
men den var dock vårt eget verk», ett verk, grundat i
ofärds-årens sega kamp för laglighelen och mot förryskningen,
beseglat av ungdomens fasta tro och offervilja, när avgörandet
närmade sig. »Det är sålunda icke endast friheten själv, som
kriget gav oss. Den skänkte oss medvetandet, att inom nationen
finnas krafter, som kunnat förvärva friheten, och därför tillför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
