- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nionde årgången. 1919 /
431

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Åbo och dess pånyttfödda akademi. Av Sam Clason

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅBO OCH DESS PÅNYTTFÖDDA AKADEMI 431

sikten, att samma krafter, om så behöves, även skola kunna
värna denna frihet».

Ett ståtligt inslag i högtidligheterna gav invigningskantaten.
Med ord även ung skald, Jarl Hemmer, vars diktning mognat under
befrielsekriget, och tonsatt av Sibelius, blev den en sällsynt
harmonisk symfoni av diktkonst och musik.

Även den uppbars mäktigt av stämningar från det nyss
genom-levda. I toner, mättade av gammaldags koralstämning,
framfördes först mot bakgrunden av himlarnas gyllne stjärneglöd,
evighetens djupa sus och sfärernas »sång i Alltets salar» vnr
genom rymdens dunkel rullande, av blod flämtande jord med
dess av striderna sargade själ och dess ropande efter ljus.
Så följde sånger av å ena sidan de »veka», »de i drömmarna
aningsrika», med deras ständigt levande trängtan, i kantaten
utförd i melodiska strofer av betagande skönhet, såsom t. ex.
denna:

»Bergen sin stumma predikan lyfta
upp i det stjärnesvindlande blå. —
Skola ej mänskorna en gång syfta
högre än människohänder nå?
Skola de aldrig i brinnande tro
bygga till stjärnorna bro?»

å andra sidan av »de stridbara», som med klang av rytmisk
ryttartakt svara med sitt eggande:

Varför vänta och spörja och drömma sig hän,
då en verklighet d ad stor kallar?
Se, där flammar do< k bragdernas bländande sken
över livskampens krutrök och knallar!»

och som låta ytterligare några strofer av samma eluiga kraft
utmynna i sitt:

»Slå ihjäl dina frågor, din klagan och gråt
med det härliga ordet: framåt!»

I fortsättningen skildrades »hjärtats sång», vilket, trots den
långa, kvalfulla vägen i prövningens dal, aldrig låter de segrande
evighetskrafter förkvävas, som fylla djupen i dess inre. Därför
skall ej heller någonsin »den eviga drömmen» dö.

»Själva måste vi bryta oss vägen
fram genom ondskans vallar av is,
själva måste vi här på vår egen
jord plantera vårt paradis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1919/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free