Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Skulden till världskrigets utbrott. Av Anna Wicksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obeslutsamma. Sedan jag nu läst papperen, medger jag fullkomligt,
att en sådan framställning icke är tendentiös; utan att just detta
intryck tränger sig på var och en, som läser dessa noter och
rapporter, fast man instinktmässigt söker värja sig däremot, emedan
detta är en för oss så ytterligt ovan uppfattning av tyskarna. Att
österrikarna äro ett i viss mån lättsinnigt och sorglöst släkte,
det ha vi tidigare vetat, och det bekräftas sannerligen i fullt mått
nu; sedan Tysklands bindande löfte erhållits, att därest det bleve
krig med Ryssland och vidare med Frankrike, Tyskland skulle
ingripa på Österrikes sida, tyckes känslan i Österrike helt enkelt
ha varit den, att världskriget, om det bleve av, vore Tysklands sak
att klara; Österrike hade endast sin lilla militärpromenad mot
Serbien att bestyra och så att fastlåsa en del ryska trupper vid
gränsen till lättnad för Tyskland. Men att tyskarna skulle vara
till den grad vare sig lättsinniga eller dumma, det har svårt att
gå i oss, och min hjärna vägrar fortfarande att riktigt tro på
detta. Under mitt grubblande på sammanhanget, har jag
kommit till en förmodan, som kanske i någon mån skulle kunna
förklara förhållandet, om den besannas; det vore, att Tysklands
handlingskraft i de avgörande ögonblicken förlamades av
splittrade viljor inom själva den tyska utrikesledningen.
Det finnes vissa indicier på, att så kan ha varit förhållandet.
Åtminstone är det för mig svårt att på annat sätt förstå
divergensen mellan den österrikiska ministerns i Berlin, greve
Szögyenys, beryktade telegram till Wier av 27 juli och den tyska
noten av 28 juli. Telegrammet innehåller, att statssekreteraren,
von Jagow,
»mycket bestämt, men strängt förtroligt, förklarat, att under närmaste tid
eventuellt engelska medlingsförslag skulle genom tyska regeringen bringas till
Österrikes kännedom.
Den tyska regeringen försäkrade på det kraftigaste, att den på intet sätt
gjorde sig solidarisk med dessa förslag, till och med vore avgjort emot deras
beaktande och endast läte dem gå vidare för att uppfylla en engelsk anmodan.»
Den dagen efter överlämnade noten, undertecknad av
Bethmann-Hollweg, refererade en från engelsk sida framkommen
önskan, att tyska regeringen skulle förmå Österrike att upptaga
förhandlingar med Serbien på grundvalen av den serbiska
svarsnoten, och fortsätter:
»Sedan vi redan avböjt ett engelskt konferensförslag, är det oss omöjligt att
a limine avvisa även detta engelska uppslag. Genom ett avböjande av varje
medlingsaktion skulle vi göras ansvariga för konflagrationen inför hela världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
