Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Skulden till världskrigets utbrott. Av Anna Wicksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och framställas som de egentliga hetsarna till kriget. Detta skulle också
omöjliggöra vår ställning inom landet, där vi måste stå som de till kriget tvungna.
Vår ställning är så mycket vanskligare, som Serbien skenbart givit efter
mycket långt. Vi kunna därför icke avvisa medlarens roll och måste översända
det engelska förslaget till Wienkabinettet till övervägande, så mycket mera som
London och Paris fortfarande inverka på Petersburg.
Jag anhåller om greve Berchtolds åsikt om det engelska uppslaget ävensom
rörande herr Sasonovs önskan att direkt förhandla med Wien.»
Att skjuta hela skulden för den oförenliga divergens, som
förefinnes mellan denna not och greve Szögyenys framställning
av sitt samtal med v. Jagow på den österrikiske ministerns
ålderdomssvaghet, torde väl ändå icke gå an. Att »den konfyse
gamle greven», som d:r Söderberg kallar honom, på sina ställen
rör ihop och väl också på vissa punkter missförstått, vad som
meddelats honom, kan nog icke förnekas; men därifrån är
steget långt till att han skulle kunnat direkt uppfinna eller
uppfantisera v. Jagows utsago, att tyska regeringen ingalunda gjorde
sig solidarisk med de översända engelska medlingsförslagen, utan
tvärtom vore emot deras beaktande.
Å andra sidan förstår man, att besittningen av detta telegram
bidrog till att Berchtold mitt i sin »på en gång sorglösa och
desperata krigspolitik» — uttrycket är d:r Söderbergs, men jag
underskriver det av hjärtat — ej fäste vidare vikt vid vare sig
Bethmann-Hollwegs not dagen efter eller den ännu mera
inträngande noten av den 30 juli, där det tyska kabinettet »dringendst
und nachdrücklichst» anbefaller österrikiska regeringen att
antaga det sista positiva engelska förslaget, som gick ut på att
Österrike, sedan det besatt Belgrad — vilket de övriga
kabinetten trodde redan vara skett eller omedelbart förestående —
skulle inställa vidare fientligheter för att giva rum för medling
i en eller annan form. Denna tyska not gör ett verkligt
uppriktigt och inträngande intryck, men den besvarades icke från
Wien förrän mer än ett dygn eller dess moltagande, då redan
nådatiden var försutten.
Tvärt emot vad man på ententesidan förut trott, och vad även
undertecknad trott, att Tyskland hela tiden trängde på för att
få preventivkrigel till stånd, förefaller det nu, som om
åtminstone Bethmann-Hollweg och kejsaren den 28 juli börjat bli
tveksamma och den 30 juli verkligen övade påtryckning på
Österrike för att om möjligt undvika kriget. Att denna påtryckning
misslyckades, torde dock icke bara ha berott på Berchtolds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
