Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 7. 11. 1919 - Murmanlegionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472 DAGENS FRÅGOR
des, att legionen ej mera skulle kunna annat ån frivilligt föras ut
till kamp mot sovjettrupperna.
Å andra sidan utlovade engelsmännen fri bostad, kläder och
uppehälle samt lön, 200 rubel åt gemene, 250 åt underofficerare och 400
åt officerare. Slutligen ställdes i utsikt — och här låg fröet till det,
som sedan förde legionen mot nya öden — möjligheten att
genom engelsk förmedling få återvända hem. Man hade ej mera
användning för de forna stridskamraterna och ville helst slippa dem;
inga aggressiva planer mot Finland lågo mera i engelsmännens
intresse, sedan med general Mannerheim en deciderat ententevänlig
kurs följdes av den finländska regeringspolitiken. Engelska officerare
skulle t. o. m. resa ned till Helsingfors för att med regeringen driva
underhandlingar i saken.
Dessa underhandlingar inleddes redan i maj månad under
Man-nerheims riksföreståndareskap, men gåvo på grund av den dåvarande
regeringens obenägenhet alt under rikets ännu icke stabila
inrikespolitiska förhållande låta vapenövade röda komma in i landet, trots
livlig engelsk aktion, inga positiva resultat. Denna avböjande
ståndpunkt var även general Mannerheims.
Den 19 juli lämnade riksföreståndaren huvudstaden för att i
landsorten njuta några veckors välbehövlig vila efter de ansträngande
regeringsbestyren.
Samma dag undertecknades av statsministern och utrikesministern
— det är att märka att ministerskifte något tidigare ägt rum — den
överenskommelse, enligt vilken Murmanlegionen på engelska fartyg
skulle överföras till Finland för att där dömas av finländska
myndigheter, en var legionär efter graden av sin delaktighet i det
blodiga upprorets iscensättande och fortgång. Fördraget hölls länge
hemligt, märkligt nog, men slutligen sipprade något ut, och
underrättelsen att en överenskommelse träffats, som till landet skulle
återföra hela den ökända Murmanlegionen, slog som en bomb ned i det
finländska samhället. Pressen slog alarm, och det visade sig nu, att
ryktet talat sant. Avtalet hade undertecknats utan riksföreståndarens
vetskap i hans frånvaro, medan han ännu fungerade såsom rikets
högste styresman. Stämningen i de borgerliga kretsarna var under
dessa dagar rätt upphetsad mot utrikesministern Holsti, som med skäl
betraktades såsom upphovsmannen till det nyskapade sakläget —
endast det liberala regeringsorganet Helsingin Sanomat och andra av
framstegspartiets språkrör togo honom i försvar. Den 26 aug.
inlämnade Mannerheim själv, då redan privatman, till justitiekanslern
en skrift, där han fritog sig från ansvaret för fördragets tillkomst
och fäste dennes uppmärksamhet på, att detta ej lagenligt före
undertecknandet underställts hans sanktion. Saken förklarades
emellertid från regeringshåll ej vara ett grundlagsbrott. Statsministern hade
jämte statsrådet haft rätt alt fatta beslut -— och detta kunde vid
regeringsformens på denna punkt något svävande avfattning verkligen
vara en statsrättslig tvistefråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
