Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 7. 11. 1919 - Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 377
Ungern. Händelserna lia jagat varandra, sedan situationen i
Stefanskronans forna land stod på den punkt, som utgjorde
anknytningen för en artikel i sista häftet av Svensk Tidskrifts förra
årgång (Greve Karolyis besvikelser, 1918, s. 610—615).
Utvecklingen av de politiska förhållandena i Ungern har under de tio
månader, som förflutit sedan dess, beskiivit en märklig kurva: till
en början en logiskt stupande fortsättning av den första
revolutionära regimens halmstrålöisök att genom en ostentativt ententevänlig
kurs värja de nationella gränserna; därefter denna politiks öppna
bankruttförklaring och kommunismens bottenskrapande seglats med
statsskeppet, till hälften med den Leninska internationalen som
ledstjärna, till hälften med nationalpolitiska mål, och så slutligen
regressen, som visserligen alltjämt i mycket slår i oklarhetens tecken.
Mikael Karolyi är nu av allt att döma en oåterkalleligen politiskt
död man. Den feberstämning av demokratisk karneval, varunder han
begynte silt värv efter »genombrottet» den 31 oktober 1918, synes
numera av hans landsmän betraktas som ett plågsamt minne utan
alla förmildrande omständigheter. De sista fyra månaderna av hans
regemente utgjorde en oavbruten försvarsslrid mot haglande
anklagelser för att ha misskänt situationens verkliga krav. Redan vid
sista årsskiftet ropade oppositionspressen om hans »sataniska
lällro-genhet». Den ungerska politiken efter höstrevolutionen har varit
över hövan rik på allsköns avslöjanden; privata yttranden och
enskilda förtroenden ha ideligen framdragits inför offentligheten. I
början av detta år publicerade Ludvig Hatvany en del
dagboksanteckningar tillägnade Mikael Karolyi, »vännen av uppriktiga ord»,
och härrörande från »gemensamt upplevda stormiga dagar». Här
kaslas ett klart men alldeles icke oväntat ljus över Karolyis politiska
mål vid ingången av revolutionsmånaderna. Hans avsikt var att
genom ungersk obstruktion framtvinga en brytning mellan Tyskland
och dubbelmonarkien för att sedan kasta sig i armarna på ententen
och i tacksamhetens namn kräva bevarandet av Ungerns bestående
nationella gränser.
Centralmakternas sammanbrott försköt något denna plan, men
otvivelaktigt hyste ännu Karolyi goda förhoppningar om framgång, när
han av sitt »befriade» folk lyftes på skölden. Dock, hela hans
riks-föreståndarskap blev en lång serie av droppvis fullbordade
besvikelser. Uppenbarligen har denne Wilsonman och ententevän, ställd
inför den säkra utsikten till fullständigt förfelade politiska mål, sista
tiden av sitt regemente medvetet styrt fram mot proletariatets
diktatur som sista resurs i det nationella programmets tjänst. En av
hans f. d. förtrogna har sålunda framdragit ett uttalande av honom
från de första dagarna av mars delta år: »Ententen har övergivit
mig, men jag skall hämnas, jag skall i Ungern skapa en sådan
bol-sjevism, att hela Europa bringas till tiggarstaven!» Ord av en
förtvivlad politiker; må man dock ej glömma, att han hade eit förlvivlat
folk bakom sig. Tilläventyrs voro sådana tankegångar ej främmande
för många av hans nuvarande hältigaste anklagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
