Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 7. 11. 1919 - Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 DAGENS FRÅGOR
Om händelserna under de avgörande dagarna den 20—21 mars 1919,
då bolsjevismen kom till makten med Bela Kun, föreligga numera
en rad upplysningar, av vilka de viktigaste nog äro
ministerpresidenten i dåvarande koalitionsregeringen Dionys Berinkeys. Av dessa
bidrag framgår, att icke regeringen utan endast tvenne dess
ledamöter, socialisterna Kunfi och Bohm — strax därpå medlemmar av
rådsregeringen — handlat i samförstånd med kommunisterna; men
tillika framlyser det, att Karolyi genom ett slags frivillig paralysering
av allt eget initiativ märkbart underlättat konspirationen. Berinkey
hölls till synes alldeles utanför det hela; bakom hans rygg
utverkade presidenten lättnader åt de häktade kommunistledarna, så att
det blev deri möjligt att hålla trådarna med yttervärlden i sin h^nd.
När Berinkey efter ett sammanträde i ministerrådet, där Karolyi och
Kunfi förordat ett renodlat socialistiskt — men icke kommunistiskt —
kabinett, skulle hämta sin fcu från teatern, fick han till sin
bestörtning höra proletariatets diktatur utropas, erfor strax därpå, att
Karolyi undertecknat sin demission och ställde till denne vid
samman-trälfandet den häpna frågan: »Varför har du gjort detta?» — »Det
år det bästa, som kan ske», blev svaret. Karolyi har sedan i en
försvarsskrift velat göra gällande, att han ej kunnat handla
annorlunda, då Kunfi och Bohm stodo redo att lämna honom i slicket.
Sannerligen ett avskräckande exempel på vart »fruktbärande
samverkan» i somliga fall kan leda!
Nu vistas Karolyi som biltog privatman i den tjeckiska
huvudstaden. Ungerska regeringen har begärt hans utlämnande, då han
anklagats för försnillning och nepotism under sin styrelse.
Samtidigt har hos Tysk-Österrikes regering begärts utlämnandet av den
flyktade kommunistdiktatorn Bela Kun, sorglig i åminnelse. Ungern
är kvitt den bolsjevikiska mardrömmen, men det olyckliga landet har
i Budapests rumänska militärkommando en ny påminnelse om sin
vanmakt.
Bela Kun föll på sina gärningar, men hans förjagande åstadkoms
varken av de ungerska vita eller av ententens bannbullor utan av
den rumänska arméns anryckande. Och rumänernas ingripande var
till sina resultat ingalunda i allo eit sådant led i utvecklingen, som
inordnade sig i femmannarådets planer och ställde sig i deras tjänst.
Det betydde fastmera ett allvarligt överkorsande av ententens
avsikter. Europas lugn krävde, att kommunistväldet i Ungern slogs
till marken. Av ententens huvudmakter kunde emellertid för
ögonblicket icke påräknas den militärstyrka, som behövdes för företaget.
Rumänien, sedan en tid på kant med Pariskonferensen, griper
tillfället i flykten och utser sig själv till makternas mandalär.
Budapest besattes i strid med ententeledningens bestämda förbud. Ru^
manien trotsar öppet ententen.
Situationen har blivit högst egendomlig. Det har sedan icke
saknats kraftigt språk från Paris i syfte att prässa rumänerna
tillbaka till den förut stadgade, ingalunda till det förminskade Ungerns
förmån lagda stilleståndslinjen. Det återstår att se, till vad resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
