Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 7. 11. 1919 - Det nya Östeuropas karta - Den svenska parlamentarismens kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 DAGENS FRÅGOR
Enligt den polska kommitténs förslag skall Polens område sträcka
sig ända upp till trakterna öster om Riga, och följaktligen skulle
Livland och Polen här komma att gränsa mot varandra. Söder om
Livland och Kurland stänges Polen från Östersjön av Litauen och
Ostpreussen. Med Litauen stod ju Polen som bekant under större
delen av sin tillvaro som självständig stat i unionsförhållande.
Inlett redan år 1386, då Litauens storfurste Jagiello ingick äktenskap
med Polens drottning Hedviga, fullföljdes detta under tidernas lopp
genom en serie av konventioner, till dess slutligen år 1569 vid
riksdagen i Lublin de båda rikena fullständigt sammansmältes. Men
trots denna långa tid av förening ha de nationella tvistigheterna
mellan polacker och litauer alldeles icke bringats ur världen, och
i närvarande stund är Litauen bestämt alt till det yttersta kämpa för
sin självständighet och emot varje samhörighet med sin granne i
söder. Ostpreussen skall ju alltjämt vara förenat med det Tyska riket,
vadan alla tankar på sammanslagning med vare sig Polen eller
Litauen på förhand äro ur räkningen. Vid Ostpreussens södra
gräns finnas emellertid ganska betydande områden med en
befolkning, där t3Tskar och polacker äro blandade om varandra. Vid
bestämmandet av dessa områdens framtida statliga öde har man också
tillgripit det populära universalmedlet folkomröstning; men en dylik
kan av naturliga skäl anordnas först då ett åtminstone relativt lugn
inträtt i Balticum, och förrän detta sker kan mycket vatten ha
hunnit flyta utför Weichseln.
Vi se sålunda, att Versaillesfreden knappast ens av sina mest
de-vota beundrare torde kunna betecknas som en stabil och för
framtiden slutgiltig lösning av Östeuropas politiska problem. Vad som
nu skall utkristalliseras ur det till synes hopplösa virrvarret i öster
vet ingen, och att försöka agera profet i dessa frågor lär få
betraktas som skäligen lönlöst. Det vill emellertid synas, som om alla av
förhållandenas utveckling intresserade makter, således även Sverige,
gjorde klokast i att än så länge i vad gäller den östeuropeiska
frågan hålla ögonen öppna och krutet torrt.
Parlamentarismens raison d’étre i vår tid
är ju enligt de mest orlodoxa förkunnarnes
skäligen enstämmiga utsago, att den bättre än någon annan
styrelse-form skulle tillgodose statens primära behov att i varje låge äga en
av flertalet stödd och sålunda aktionskraftig regering. Onekligen
hava de sista årens erfarenheter givit de parlamentariska ivrarne ett
åtminstone indirekt stöd genom att skarpt ådagalägga, huru ytterst
lätt det är för en oppositionell majoritet att göra all verklig styrelse
omöjlig även i stater, där man hittills icke oförbehållsamt accepterat
vare sig engelska eller franska grundsatser för regerin^sbildandet
Den Hammarskjöldska ministärens öde och det onekliga faktum, att
åtskilliga av dess skarpt kritiserade åtgärder mottagits helt
annorlunda, när de senare framförts av ett vänsterkabinett, hava givit ett
exempel, som ej förfelat sin verkan, vilka kommentarer för övrigt
Den svenska
parlamentarismens kris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
